LEV eller DÖ – beslutet är ditt

En självklar sak, kan man tycka, men slog mig återigen imorse, precis när jag klappade kinderna med en billig dagkräm från apoteket.
Hur blev det att jag kunde ändra mig? Hur var det min resa ut från utmattningen började, egentligen?
Ett långsamt VARSEBLIVANDE. Som ett svagt ljus på långt håll som växer i styrka när man närmar sig det. Eller en ballong i magen som växer och växer tills den inte får plats längre och MÅSTE, bara måste smälla. En smärtsam plötslig NÄRVARO i det som livet blivit till:
En annan morgon. En främmande, tom blick i spegeln. En betydligt dyrare dagkräm, stark parfymdoft och en vältäckande concealer i blank förpackning. Än idag får jag tyngd över bröstet och små svettpärlor på nästippen när jag hör gällt ljud av en hårfön. Stresspåslag heter det. Kroppsminne.
Fejsbok är numera hjälpsam med att återkalla gamla minnen: mina stolta inlägg i stil med:

“Att göra egen äppelmos, egen jordnötssås och inlagda soltorkade tomater på en eftermiddag och ändå lägga sig vid tio. Med en sjuk unge. Det är inte illa det! :)” 

“Vaknade kl. 6 för att lyfta lite grus, fick se en underbar soluppgång. Nu mot Stockholm för en sista arbetssöndag.” 

Och så för nästan precis fyra år sedan… Inga fejsbokinlägg från den perioden inte! Det är svårt att säga att jag har TAGIT ett BESLUT. Snarare var ett ultimatum från självaste livet:

Gör något. Be om hjälp. Vänd om. Annars överlever du inte. Sluta lotsas att du har koll på livet. På dig själv. Är det såhär du vill ha det?
Och en kollaps. En helgmorgon. Ett frukostbord dukat med stekta ägg och färska frallor. Och ingen att äta med. För jag har skrämt bort dem alla.

Ja, man måste studsa mot botten för att kunna börja sakta dra sig uppåt.

Ja, man måste studsa mot botten för att kunna börja sakta dra sig uppåt.

Beslutet är ditt. Det är ditt eget liv. Du kan glida på ytan, lotsas leva fast du är halvdöd, känslomässigt förlamad och olycklig inombords. Göra som alla andra, lotsas att allt är tillräckligt bra, att andra har det värre och inte klagar. Eller så tar du kommandot och städar upp skiten. Börjar LEVA. Leva som FAN!* Ja. Beslutet är ditt.


*Ha inga illusioner. Träsket kan vara djupt och geggigt och kan ta tid och tålamod att ta sig igenom.  Folk kan bli sura, kommer inta fatta någonting. Men det finns ingen annan väg. Och målet är jävligt gött! Man börjar prutta glitter liksom och se saker i alla regnbågsfärger.

Regnbågens alla färger <3

Regnbågens alla färger <3

Puss och mod till alla!
/Kasia

veganska glutenfria zucchini fritters

Jag har tänkt hela morgonen idag, sedan kl. 5.45 och försökt skapa något som var meningsfullt att läsa. Det blev inget och det hade klart varit bättre om jag hade stannat i sängen och kramat min sängvarma, sömndruckna familj en stund till istället.
Jag har å andra sidan lyckats mycket bättre vid spisen idag och det kan jag med glädje dela med mig utav. Säg hej till….

Veganska å Glutenfria Zucchini Fritters by Den mediterande kocken

Kvällens middag!

Kvällens middag!

 

 

 

 

 

Ingredienser:
1 grovriven, medelstor zucchini med skal på
10 cm strimlad el. hackad purjolök, vita eller gröna delen
2 matskedar krossad eller hel linfrö
1 matsked oskalade sesamfrön
4 matskedar soja- eller kikärtsmjöl
(vetemjöl går också bra men då är inte rätten glutenfri längre!)
torkad mynta, salt och nymalen peppar efter smak
raps- eller kokosolja till stekning

1. Skölj och grovriv zucchinin, salta lätt och ställ åt sidan. 2. Skölj, strimla och stek purjolöken på medellåg värme tills den blir mjuk, flytta den till en större skål. 3. Under tiden har zucchinin blivit mjuk och “svettats” ur masa vätska. Krama ur den och blanda zucchinin tillsammans med purjon. 4. Fyll på med resterande ingredienser. 5. Blanda.
6. Degen kommer se torr ut men testa och krama den mellan fingrarna. Det ska gå bra att forma små puckar av den. Om degen klibbar använd lite mer mjöl. Du kan även olja lätt in händerna innan du börjar “leka” med degen. Då fastnar den inte lika lätt. 7. Stek puckarna 4-5 minuter på varje sida på medel-låg värme. 8. Servera med dina favorittillbehör och njut!
(På bilden med stekt halloumi, bulgur, dillyoghurt och krispig sallad)
Tips!
Äggätare kan doppa puckarna i ägg och vända i ströbröd innan stekning.
Gör du dem större går det utmärkt att sätta i hamburgarbröd!

Njut av maten och livet!
/Kasia

 

en vacker genetisk svaghet

Jag har en genetisk svaghet. Jag kan verkligen inte ljuga. Men det är inte ens därför som jag aldrig säger något som inte är sant. Det är inte därför. Och jag menar inte att alla andra går och ljuger till höger och vänster. Faktum är att det som inte är fullt så smickrande behåller man kanske oftast för sig själv. Men inte här. Här säger jag det som andra kanske ibland tänker och känner. Tycker att det är sååå uppfriskande. Att höra lite då och då: känner igen mig i det du säger, förstår helt, känner du också som jag?

Och efter denna inledning tänkte jag berätta om en av de roligaste dagarna på länge.
Denna fina måndag! Den mediterande kockens premiär!

svampcannelloni och vegansk soppa

svampcannelloni och vegansk soppa

Jag har lagat mat på en restaurang! Och folk åt! Och berömde! Och klappade sig på magen! Och några vänner kom. Fast några fick åka långt. Jag är så tacksam och lycklig. Jag finner inga ord.
Jag. Finner. Verkligen. Inga. Ord! Mitt leende är så brett att jag börjar nästan tugga på min egen tofs!
Men det är inte det heller som jag vill berätta om.
Jag var lite pirrig inför dagens äventyr imorse.Inte nervös men förväntansfull, taggad, laddad, glad.

Jag gick av vid Gamla Stan och promenerade en station till restaurangen längs med Drottninggatan. Klockan var före 8 och folk var på väg mot sina jobb. Många små-sprang. Jag såg på dem och någon sorts mild ångestattack sköljde över mig. Jag försökte tänka att många är säkert jätteglada att gå till jobbet. Eller iaf inte helt olyckliga. Men deras sjunkna axlar, blanka blickar, smala läppar påminde mig om en tid då jag själv bara kunde skynda. Då jag flyttade framåt, till nästa punkt på min att-göra-lista, utan att reflektera kring hur jag mådde.
Det blev så tydligt som aldrig förr. Att jag aldrig vill leva så igen.
Och bara dessa bilder, dessa gamla minnen kunde få min kropp drabbas av panik! Jag fick jobba intensivt på att beundra Stadshuset, Operan, Riksdagshusets höga väggar för att flytta fokus från oron som byggdes upp i kroppen. Jag fick arbeta mig tillbaka till min glädje. När jag var framme vid jobbet fanns inget av dessa känslor kvar. Men jag förundras hur snabbt de kunde ta över kroppen. Och de var det jag ville berätta om.

Tack för mig! Nu ska jag sova :-*
/Kasia

p.s. Jag hade världens underbaraste dag i köket med jättefint folk och gudomligt god mat. Så är det bara! <3

…bara resten kvar.

Darling! Ja, du! Du som läser det här!
Har det varit en lång vecka för dig? Inte hunnit med allt på jobbet? Knappt sett familjen under hela veckan?
Låt mig gissa…
Kör du in på ica-parkeringen just nu? Och det är fullt!
Hämtar på dagis och ditt barn är ensamt kvar fast klockan är bara 16?
Längtar du till en mumsig middag i din soffa? Drömmer om en filt och en film? Ett glas vin eller två? Flottiga, salta fingrar som fumlar omkring i en tom chips-skål… Några tända ljus som skapar darrande, lugnande skuggor på väggen. Barn som inte bråkar…

Jag önskar dig att du får allt det du drömmer om denna helg. Och för att säkerställa det, se till att du drömmer om små, enkla saker. Vad sägs om det?

Hoppas du skippar görandet så mycket som det går och sysselsätter dig mest med varandet och återhämtningen.

SILVER

SILVER

 

 

 

 

 

 

 

 
Ha en underbart vanlig och lugn höst helg <3

/Kasia

Vad som är meningsfullt

Här sitter jag, njuter av en tidig morgon och tänker…
kanelte onepiece
Lustigt, jag kunde göra så mycket saker förr i tiden. Jag kunde sysselsätta mig med görandet morgon till kväll. Ofta sen natt. När alla måsten var klara fick jag ta hand om mig själv, för det ville jag ju hinna med också. Minns hur en vän försökte varna, uppmana till vila, när jag sprang mina löprundor efter kl. 22 på höstkvällarna. (Tack Kris! <3)
Sen tog det fyra (4!) år att komma över denna trötthet som jag dragit på mig. Och jag märker att fyra år räcker inte. Jag är inte klar. Eller så är jag inte den samma som förr… Kanske?
Jag är inte ute efter min form från förr. Den FINNS INTE längre. Att förlika sig med den tanken är en intressant resa (och med intressant menar jag ytterst IRRITERANDE!).
Tills man fattar att det inte är själva formen det är skillnad på. Det är MÄNNISKAN. Det är närvaron och MEDVETENHETEN.
Dvs. idag lyssnar jag. Idag känner jag efter. Det gjord jag inte när mitt enda bränsle var RÄDSLAN FÖR ATT MISSLYCKAS, ORON ATT INTE DUGA. Jag har hört det sååå jääävla måååånga gååånger nu. Man kan bli kräkfärdig.
Och sen börjar man lyssna och hör att ALLA brottas i stort sätt med samma sak.
Och hur ska man då VÅGA göra fantastiska saker i livet, lämna sin trygghetszon, kasta sig i det okända när den enda fokuset som finns är att inte göra bort sig?

Man slutar inte navigera i livet genom rädsla för att någon annan sa så. Det går bara genom att prova själv och se att inget hemskt händer när man misslyckas. Inget SÅ hemskt som ett liv som styrs av rädsla iaf.

Och sen, det spelar ingen roll hur sent eller tidigt i livet man fattar detta. Huvudsaken är att man gör. Det finns inget meningsfullt i att slösa sin tid på att vara bitter över bortkastad tid. Inget meningsfullt i det överhuvudtaget.

Ha en fin och meningsfull dag, Kära Du!
/Kasia

Roligaste grejen!

Vet du vad som hände? Roligaste grejen! En viss statlig myndighet vände ryggen mot mig utan förvarning för några veckor sen. Bara sådär. Jag blev lite ledsen, det är klart. Lite panikslagen, typ livrädd om jag ska vara helt ärlig. En stund. Roligaste grejen alltså!
Nä men… – tänkte jag – pannkaka! En riktig jävla pannkaka!
Och sen:
Tänk om jag kunde byta komjölk till havremjölk i den pannkakan och istället för ägg ta lite öl? Och så fyller jag pannkakan med en ljuvlig blandning av frukter och låt säga… kokos!! Och så bjuder jag hela världen på den!
Ja, f*n! Let´s do it!!

* * *
Ja. Så gick mina tankar för några veckor sen. Jag hann inte ens tycka synd om mig själv. Jag började förverkliga en dröm istället. En dröm som jag har nästan omedvetet lagt grunden till under flera år. Så ju mer jag tänker på det desto mer vill jag till och med tacka en viss statlig myndighet som storsint pushat mig till några viktiga beslut!
Don´t take me wrong. Jag har klagat. Jag har sagt vad jag tycker. Men jag vägrar att ge upp i alla fall!
Och jag hoppas att du inte gör det heller. Ok? Va? Vad säger du? Om en dörr stängs öppnas en annan. Det står på fejsbok så det måste vara sant!
Ja, du vet, bara för att det känns bajsigt idag betyder det inte att det måste kännas bajsigt imorgon, och varje dag. Den visdomen hittar du inte på fejsbok. Den kommer verkligen direkt från mig. Från mitt hjärta till ditt.

Sitter och tänker. Liksom.

Sitter och tänker. Liksom.

Ha en underbar dag nu. Och du! Lyft blicken och leta efter en guldkant i varje skitsak som du får i knät idag. OK?
Puss,
/Kasia

Slut mjukt ögonen och leta efter dig själv.

Darling! Om du läser detta så är du förmodligen en “gammal” vän som jag övergivit ett tag för att vända mig till en annan, mer behövande målgrupp. Den gruppen protesterar idag för sina grundläggande rättigheter på Polens gator och har fokus på något helt annat.
Annars är du kanske en alldeles “ny” vän. Jag ser fram emot att få skriva till dig. Förhoppningsvis beröra dig. Hjärtligt välkommen, precis som du är. <3

Zatrzymaj się.

Stanna upp.

Utforskandet av det som finns inom oss tar aldrig slut. Så är det bara. Bäst att sätta igång och börja observera. Söka. Slut mjukt ögonen och leta efter dig själv.
Jag finns här och hoppas få ta del av din resa.
Ta väl hand om dig.

Vi hörs!
/Kasia

Strona zeszwedczona

Jest środek nocy. Po wielu dniach i nocach pracy strona ZebraZone.se funkcjonuje po szwedzku. Piszę o tym, żeby się nikt nie przestraszył, że nic się nie da zrozumieć.
Póki co musi tak być. Nie da rady inaczej. Jestem zbyt zmęczona by się cieszyć, ale powód do radości jest! Jest Medytujący Kucharz!
I jest szansa, by spróbować mojego jadła wegetariańskiego i wegańskiego od 17 października, w Sztokholmie. Szczegóły na stronie .

Pięknie dziękuje tym z Was, które mi tak serdecznie życzyły powodzenia w nowych przedsięwzięciach. To bardzo podnosi na duchu w chwilach zwątpienia. Które za każdym zakrętem się czają. Wielkie dzięki i do przeczytania Miłe Kobiety! :-*

Bez względu na to, co się dzieje, zawsze dawaj sobie spokój! Umowa? :-*
/Twoja Kasia <3

Medytujący kucharz, czyli: Co teraz będzie.

Najmilszy Czytelniku!
Zasadzone ziarenka zaczynają kiełkować! Marzenia, gdy się ma odwagę je głośno marzyć, zaczynają się powoli spełniać.
Wiesz, że kocham jeść i gotować. Nawet mój siedmiolatek wie, że moje jedzenie przyprawiam sercem (i do niedawna obficie masłem, ale odkąd poznałam fakty dot. produkcji nabiału, coraz jednak oszczędniej!)

Sos do wegetariańskiej moussaki z czarną soczewicą.

Sos do wegetariańskiej moussaki z czarną soczewicą.

Za kilka tygodni będzie można spróbować mojego wegetarjańskiego jedzenia nie tylko przy moim kuchennym stole ale również w jednej z kultowych restauracji w Sztokholmie.
Więcej szczegółów już niebawem!
Reszta niespodzianek czeka. Podlewam kolejne ziarenka, pracuję nad nimi ciężko. Dam znać gdy i one zaczną kiełkować 🙂

W związku z tym blog i strona ZebraZone przez jakiś czas będą prowadzone po szwedzku. W przyszłości chętnie zlecę komuś by mi je zgrabnie uwielojęzycznił (czy taki słowo w ogóle istnieje?). Jeśli masz namiary na kogoś wartego polecenia, daj proszę znać!
W miarę wolnego czasu postaram się nadal pisać teksty po polsku. Zaglądaj więc regularnie na zebrazonebykasia by Cię nie ominęły kolejne wieści.
Jeśli poczujesz, że brakuje Ci kontaktu z moim bezwstydnym sposobem patrzenia na życie zawsze możesz zapisać się do listy wysyłkowej mojego newslettera (kliknij na link) i tą drogą utrzymywać kontakt z ZebraZone.

A do tego czasu pamiętaj: daj-sobie-spokój. Nie czekaj, by ktoś inny Ci go dał!
Do usłyszenia!

/Twoja Kasia (aka. Medytujący Kucharz- Den mediterande kocken)

Po prostu bosko!

W bycie człowiekiem wpisana jest niedoskonałość. Kruchość. Siła. Ciekawość. Przekraczanie granic. Gubienie się i odnajdowanie.
Nie wiem, co dziś statystyczny polski maluch dostaje do ręki jako źródło pierwszych informacji o swoim pochodzeniu. Ja przeglądałam z otwarta buzią ilustrowaną Biblię dla Najmłodszych. Dziesiątki, setki razy ten sam wątek:
Człowiek piękny i bez skazy, stworzony na BOSKIE podobieństwo, mógł mieć dobrze i żyć w raju. Przez swoją niezdrową ciekawość spieprzył całej ludzkości niekończące się super wakacje all inclusive.
Konkluzje: zły, głupi człowiek, niewdzięczny. No no no! Wstydź się! Zakryj szybko siusiaka listkiem. Od tej chwili jesteś niegodny. Skazany na wieczną mękę, życie w grzechu, niekończące się szukanie siebie i poczucie bycia niewystarczająco dobrym. Nieboskim. A ludzkim.

Rozmyślania.

Rozmyślania.

Im dłużej rozmyślam nad zakończeniem tego tekstu tym większy czuję dyskomfort. Bo zaczęłam go pisać zastanawiając nad tym, po co w człowieku jest ambicja.
I wyszło mi na to, że być może jest tak, że nadal próbujemy udowodnić  k o m u ś , że ten cholerny raj utracony i tak nam się należy! Bo mamy  b o s k i e  ambicje.

Kto jeszcze wychował się na powiedzeniu, że ciekawość, to pierwszy stopień do piekła?
Chcieliśmy sobie zrobić raj na ziemi. Słuchając wiadomości zdaje się, że bliżej nam jednak do piekła niż do nieba.
Czy to rzeczywiście przez ciekawość? Czy może przez to, że daliśmy się wmanewrować w myślenie, że człowiek jest słaby i niewystarczający? Że jest  t y l k o  człowiekiem, i że jest skazany na wieczną udrękę udowadniania, że stać go na więcej.

Takie denerwujące myśli na początek weekendu.
Masz zdanie? Podziel się!
Jestem strasznie ciekawa o_o

Udanego weekendu i pamiętaj:

Daj sobie spokój!

/Kasia