Varför meditera när det finns piller?!

Jag har mediterat sedan 2011. Jag började samma dag som jag gick på mitt livs första kuratorsamtal. I samband med utmattningen. Hon sa att man kunde meditera i grupp. Så jag gick hem och googlade fram en kurs som skulle börja samma kväll. Jag fick plats. Jag smög in utan att prata med någon, och smög ut likaså. Vecka efter vecka. Och så åkte jag iväg för att få meditera mera, längre, utan störningsmoment, under långhelger. Flera gånger därefter.

Efter ett tag volonterade  jag som vego – kock på dessa retreat. Jag blev helt enkelt
Den Mediterande Kocken.
Jag fick idéen om att kunna utöva medveten närvaro – mindfulness i det vardagliga – som t.ex. matlagning.

Under åren har jag även fått prova att meditera på stressrehabiliteringen och nu senast på en gruppbehandling för vuxna med ADHD. Jag har varit nyfiken. Gått på kurser, föreläsningar, läst om det. Det som kallas hjärnplasticitet. Forskningen som tyder på att det finns sätt att påverka hjärnans strukturer.
Och så tittade jag just på en kort interview med Åsa NIlsonne på TV4play. Från 2008.
Och jag blev förbannad – mediterar tydligen för lite! D´aaaa!

Det var redan då, för 10 år sedan, som det började pratas om hur meditation kan påverka hippocampus, en del av hjärnan som har t.ex. med vårt minne att göra, och pannlober som påverkar vår analysförmåga samt känsloreglering. Jag kollar inte på tv så jag har missat detta 😉 Men hur är det (banne mig!) möjligt att läkare fortfarande förskriver medicin vid första kontakt med patienter med stressymtom istället för att introducera meditation och medveten närvaro???
Det är ju gratis. Har inga biverkningar. Och det ger snabba resultat. Alltså!!

Jag behöver lugna ner mig. Uppenbarligen.
Om två dagar går jag in i tyst retreat i 10 dagar. Jag har längtat länge. I höstas kändes behovet akut och jag fick plats nu…

Ingen kontakt med omvärlden.
Tystnad.
Ja tack.

Vi får se hur världen ser ut när jag kommer tillbaka.
Den är ju det den alltid varit. Det är perceptionen som skiftar. Jag vet. Nyfiken ändå.

På återseende.
/Kasia

Sluta stirra på pricken – några ord om perspektiv

Mitt i en drama, en sorg, en tid av förtvivlan. Jag vill så såå sååå gärna använda kraften i den känslostorm som varar, för att förändra min situation. Då kanske minskar smärtan.
Vad är chansen att jag fattar rätt beslut just då? Min erfarenhet visar att det är bättre att vänta. Det är bättre att andas, komma ifrån, låta en tid passera. Det heter att skaffa sig lite perspektiv.
Jag ber dig inte att glömma bort hur arg eller sårad du var. Jag menar inte att låta känslorna vattnas ur eller blekna med tiden.
Jag har börjat förstå att den där passerande tiden är magisk. Den skapar plats i huvudet, den ger utrymme för saker att falla på plats, den ger utrymme att reflektera.
Jag har en bild i huvudet. Jag står vid en tavla. Nära. Jättenära och stirrar på en svart prick. Det är allt jag ser och det är hemskt stort. Farligt. Fult.
Sen tar jag tre steg bakåt och en färgexplosion utspelar sig rakt framför mina ögon.

Annas vackra tavla

Jag ser en större bild! En förblindande vacker tavla av ett helt liv.
Den svarta pricken blir en helt nödvändig del av något större som jag inte visste fanns när jag stirrade mig blind på den. Eller så var det bara en liten fläck av flugskit. Vem vet!

Fundera lite oftare på vad det är du ser egentligen. Att backa och vänta ut minskar dramatiken i 8 fall av 10. Garanterat!
Ha en helt odramatisk med färgsprakande söndag, min vän <3
/Kasia

Tack Anna Asplund för att jag fick använda ditt vackra verk!
***
Om du blev nyfiken på Annas arbete klicka in på Annas Penslar eller gå in på Brevens Hjärta där Anna har sin fantastiska atelier. Jag har varit där och har en massa vackra bilder att visa. Det kommer!
Jag kommer även själv att vara där i försommaren, om universum har bestämt så. Håller tummarna! <3

Maträtt som är RÄTT (titta hit småbarnsföräldrar!)

Det bästa jag vet är att lura små barn (och vissa vuxna, hihi!) på grönsaker! Jag gör det hela tiden. Lyckas ganska ofta och ibland blir det superfiasko!
Vet inte hur ni har det där hemma, småbarnsföräldrar. Hos mig är det wind of change mest hela tiden vid matbordet. Det som smakade gott igår är äckligt idag. Det som passar ihop idag kommer vara helt fel imorgon. Till och med det som LÄTT gott kl. 16 kan vara helt pasé kl. 18 samma dag.
Men det finns några maträtt som är RÄTT. ALLTID.
De passar lika bra till de stora som till de små.

Toscans tomatsoppa fullproppad med protein (helt vegansk men kan toppas med ost)
(på barnspråk: ketchupsoppa med pasta)
Skala generöst med buliong-grönsaker: morot, palsternacka, purjolök, selleri, stjälseller, vitlök. Det är redan 6 vitaminbomber som barnen inte har en aning om att de får i sig!

bulionggrönsaker

bulionggrönsaker

Hemlighetsstämplat!

Hemlighetsstämplat!

Dela grönsakerna i mindre bitar. Stek purjon, vitlöken och moroten på medelvärme i en kastrull tills de fått fin färg (är du lite vågad av dig släng i en bit aubergine, fänkål eller/och röd paprika)
Lägg sedan i resterande grönsakerna och en handfull sköljda, röda linser. Täck med vatten, salta och koka tills allt mjuknat.
Linserna kommer suga åt sig en del vätska så ha koll att det inte blir för torrt och börjar fästa i botten av kastrullen. Häll på krossade tomater och koka i några minuter. Om du vill få en ännu tydligare tomatsmak lägg i en sked tomatpuré eller två. Alldeles på slutet släng i en handfull hackad färsk basilika, stor nypa svart peppar och en generös skvätt havregrädde om du vill. Inget måste.
Mixa och servera krämen men fin pasta, färsk basilika eller lite pesto genovese utspädd med olivolja. Alt. ungsrostad vitlöksbröd.

ketchupsoppa

ketchupsoppan

 

...är slut!

…är slut!

Den blir ännu godare och tjockare dagen därpå och går jättebra att servera med spaghetti och parmesan. Varför inte en näve oliver och inlagda kronärtskockor till. Ka-boom!
Extrabonus: smörj en pizzabotten med denna goding och strö över lite mozarella och lök och grädda 10 min i 200 C. Eller låt den gotta sig mellan lasagneplattorna!
Och N J U T !
Du behöver inte tacka mig!

Puss!
/Kasia

en vacker genetisk svaghet

Jag har en genetisk svaghet. Jag kan verkligen inte ljuga. Men det är inte ens därför som jag aldrig säger något som inte är sant. Det är inte därför. Och jag menar inte att alla andra går och ljuger till höger och vänster. Faktum är att det som inte är fullt så smickrande behåller man kanske oftast för sig själv. Men inte här. Här säger jag det som andra kanske ibland tänker och känner. Tycker att det är sååå uppfriskande. Att höra lite då och då: känner igen mig i det du säger, förstår helt, känner du också som jag?

Och efter denna inledning tänkte jag berätta om en av de roligaste dagarna på länge.
Denna fina måndag! Den mediterande kockens premiär!

svampcannelloni och vegansk soppa

svampcannelloni och vegansk soppa

Jag har lagat mat på en restaurang! Och folk åt! Och berömde! Och klappade sig på magen! Och några vänner kom. Fast några fick åka långt. Jag är så tacksam och lycklig. Jag finner inga ord.
Jag. Finner. Verkligen. Inga. Ord! Mitt leende är så brett att jag börjar nästan tugga på min egen tofs!
Men det är inte det heller som jag vill berätta om.
Jag var lite pirrig inför dagens äventyr imorse.Inte nervös men förväntansfull, taggad, laddad, glad.

Jag gick av vid Gamla Stan och promenerade en station till restaurangen längs med Drottninggatan. Klockan var före 8 och folk var på väg mot sina jobb. Många små-sprang. Jag såg på dem och någon sorts mild ångestattack sköljde över mig. Jag försökte tänka att många är säkert jätteglada att gå till jobbet. Eller iaf inte helt olyckliga. Men deras sjunkna axlar, blanka blickar, smala läppar påminde mig om en tid då jag själv bara kunde skynda. Då jag flyttade framåt, till nästa punkt på min att-göra-lista, utan att reflektera kring hur jag mådde.
Det blev så tydligt som aldrig förr. Att jag aldrig vill leva så igen.
Och bara dessa bilder, dessa gamla minnen kunde få min kropp drabbas av panik! Jag fick jobba intensivt på att beundra Stadshuset, Operan, Riksdagshusets höga väggar för att flytta fokus från oron som byggdes upp i kroppen. Jag fick arbeta mig tillbaka till min glädje. När jag var framme vid jobbet fanns inget av dessa känslor kvar. Men jag förundras hur snabbt de kunde ta över kroppen. Och de var det jag ville berätta om.

Tack för mig! Nu ska jag sova :-*
/Kasia

p.s. Jag hade världens underbaraste dag i köket med jättefint folk och gudomligt god mat. Så är det bara! <3

Roligaste grejen!

Vet du vad som hände? Roligaste grejen! En viss statlig myndighet vände ryggen mot mig utan förvarning för några veckor sen. Bara sådär. Jag blev lite ledsen, det är klart. Lite panikslagen, typ livrädd om jag ska vara helt ärlig. En stund. Roligaste grejen alltså!
Nä men… – tänkte jag – pannkaka! En riktig jävla pannkaka!
Och sen:
Tänk om jag kunde byta komjölk till havremjölk i den pannkakan och istället för ägg ta lite öl? Och så fyller jag pannkakan med en ljuvlig blandning av frukter och låt säga… kokos!! Och så bjuder jag hela världen på den!
Ja, f*n! Let´s do it!!

* * *
Ja. Så gick mina tankar för några veckor sen. Jag hann inte ens tycka synd om mig själv. Jag började förverkliga en dröm istället. En dröm som jag har nästan omedvetet lagt grunden till under flera år. Så ju mer jag tänker på det desto mer vill jag till och med tacka en viss statlig myndighet som storsint pushat mig till några viktiga beslut!
Don´t take me wrong. Jag har klagat. Jag har sagt vad jag tycker. Men jag vägrar att ge upp i alla fall!
Och jag hoppas att du inte gör det heller. Ok? Va? Vad säger du? Om en dörr stängs öppnas en annan. Det står på fejsbok så det måste vara sant!
Ja, du vet, bara för att det känns bajsigt idag betyder det inte att det måste kännas bajsigt imorgon, och varje dag. Den visdomen hittar du inte på fejsbok. Den kommer verkligen direkt från mig. Från mitt hjärta till ditt.

Sitter och tänker. Liksom.

Sitter och tänker. Liksom.

Ha en underbar dag nu. Och du! Lyft blicken och leta efter en guldkant i varje skitsak som du får i knät idag. OK?
Puss,
/Kasia

Strona zeszwedczona

Jest środek nocy. Po wielu dniach i nocach pracy strona ZebraZone.se funkcjonuje po szwedzku. Piszę o tym, żeby się nikt nie przestraszył, że nic się nie da zrozumieć.
Póki co musi tak być. Nie da rady inaczej. Jestem zbyt zmęczona by się cieszyć, ale powód do radości jest! Jest Medytujący Kucharz!
I jest szansa, by spróbować mojego jadła wegetariańskiego i wegańskiego od 17 października, w Sztokholmie. Szczegóły na stronie .

Pięknie dziękuje tym z Was, które mi tak serdecznie życzyły powodzenia w nowych przedsięwzięciach. To bardzo podnosi na duchu w chwilach zwątpienia. Które za każdym zakrętem się czają. Wielkie dzięki i do przeczytania Miłe Kobiety! :-*

Bez względu na to, co się dzieje, zawsze dawaj sobie spokój! Umowa? :-*
/Twoja Kasia <3

Medytujący kucharz, czyli: Co teraz będzie.

Najmilszy Czytelniku!
Zasadzone ziarenka zaczynają kiełkować! Marzenia, gdy się ma odwagę je głośno marzyć, zaczynają się powoli spełniać.
Wiesz, że kocham jeść i gotować. Nawet mój siedmiolatek wie, że moje jedzenie przyprawiam sercem (i do niedawna obficie masłem, ale odkąd poznałam fakty dot. produkcji nabiału, coraz jednak oszczędniej!)

Sos do wegetariańskiej moussaki z czarną soczewicą.

Sos do wegetariańskiej moussaki z czarną soczewicą.

Za kilka tygodni będzie można spróbować mojego wegetarjańskiego jedzenia nie tylko przy moim kuchennym stole ale również w jednej z kultowych restauracji w Sztokholmie.
Więcej szczegółów już niebawem!
Reszta niespodzianek czeka. Podlewam kolejne ziarenka, pracuję nad nimi ciężko. Dam znać gdy i one zaczną kiełkować 🙂

W związku z tym blog i strona ZebraZone przez jakiś czas będą prowadzone po szwedzku. W przyszłości chętnie zlecę komuś by mi je zgrabnie uwielojęzycznił (czy taki słowo w ogóle istnieje?). Jeśli masz namiary na kogoś wartego polecenia, daj proszę znać!
W miarę wolnego czasu postaram się nadal pisać teksty po polsku. Zaglądaj więc regularnie na zebrazonebykasia by Cię nie ominęły kolejne wieści.
Jeśli poczujesz, że brakuje Ci kontaktu z moim bezwstydnym sposobem patrzenia na życie zawsze możesz zapisać się do listy wysyłkowej mojego newslettera (kliknij na link) i tą drogą utrzymywać kontakt z ZebraZone.

A do tego czasu pamiętaj: daj-sobie-spokój. Nie czekaj, by ktoś inny Ci go dał!
Do usłyszenia!

/Twoja Kasia (aka. Medytujący Kucharz- Den mediterande kocken)