Hörde en äldre man säga det om livet nyligen. Att det går i direktsändning. Och jag kunde inte hjälpa att dras med i den parallellen. För livet går ju utan genrep eller manus. ja. Vi sänder ju så att säga … live!
Man kan luras i att tro att det finns tittarsiffror att bry sig om. Medans sanningen är att INGEN BRYR SIG om dina sneda ögonbryn när du går iväg med sophinken. För de andra sänder också live!
Alltså jag älskade denna liknelse. Det är som att poletten äntligen trillade ner. Right?
Men direktsändning får mig även att tänka på en kvalité av närvaro. För det händer bara här och nu. Så jag tänker att det enda vi kan göra är att förlika oss med tanken att vi spelar huvudrollen i våra egna liv. (Tänk, om någon kunde stoppa mig innan det blev riktigt kliché.) 😀
Såklart. Svaret finns i den o-ställda frågan. För det handlar om nu. Inte igår eller imorgon.
En skata, eller en lejonmamma vet att hon behöver bygga skydd till sina små, innan de är födda. Hon vet att hon behöver ta hem mat till boet, och när hon behöver göra det. Jag föreställer mig att det är deras inbyggda instinkt som säger när det ska göras, och inte deras tänkande, planerande hjärna. Hon har inga appar att tänka på, hon samlar inte poäng. Hon bantar inte inför badsäsongen.
Och zebran springer när hon är jagad av lejonmamman. Inte för att hålla sig i form eller bli smal. Hon får inte magsår. Det får vi. Av alla de uppfinningar som får oss tro att vi avancerar som art.
Det de gör är att de får oss att tappa kontakten med nuet.
Så kom ihåg det förflutna. Planera för framtiden. Men lev inte där. Lev nu.
Till dig som tänker någon variant av följande tanke:
“Om jag bara lyckas med x, y och/eller z* så kommer inget i världen rubba min lycka. Då har jag åstadkommit det liv jag kan både vara nöjd med OCH stolt över. Då kommer jag aldrig igen tvivla på mig själv eller uppleva obehag. Jag kommer även sluta tycka att andras liv verkar så mycket bättre och lättare än mitt.” * X, Y, Z kan vara vad som helst: karriär, partner, perfekt vikt, perfekt hem, hälsa, covid-vaccin. Vad som helst.
Sluta drömma! Du lurar bara dig själv. Det finns ju för fan inga garantier i livet… Den perfekta världen där du kan vara helt lycklig finns inte ens. Jobbet tar slut, maken blir fet, hunden bajsar i den vita soffan, du får finnar eller blir sjuk på riktigt.
Glimtar av glädje, tillfredställelse och kontroll över livet försvinner. Förr eller senare. Och då är det bara ut och fixa nästa grej. Jaga nästa mål. För att jaga lycka. Lite mer lycka Eller – ännu värre – för att bedöva känslan av meningslöshet som uppstår när du är vid målet och lyckan fanns inte där.
Självklart. För bestående lycka går inte att fånga i förgängliga ting.
Det tog mig allt för många år att fatta. Först trodde jag att ingen var riktigt lycklig. För när jag själv öppnade för att prata om det som inte var perfekt i mitt liv började folk från alla håll berätta om sina egna motgångar.
Till sist fattade jag att lycka var ett sinnestillstånd. Som kräver medveten närvaro. Jag kan alltså i varje stund välja att vara lycklig och tacksam över det liv jag har nu. Eller snarare välja att inte bli olycklig när de yttre lyckliga omständigheterna tar slut.
Tänk om lyckan finns i att vara närvarande i stunden och medveten om sitt egna liv. Det liv som finns i detta nu. För inga fler andra, framtida stunder vet vi någonting om…
