Sån e ja – 6 jan. 2019

SÅN E JA:
Glad och trevlig.
Rädd för mörker.
Dryg.
Osäker.
Givmild.
Lättstressad.
Försiktig.
Och så kommer det alltid vara.
Eller?
Det är tryggt. För en SNÄLL människa kommer aldrig på den obehagliga tanken att säga ifrån eller skälla ut någon. En FÖRSIKTIG kommer alltid stanna på den säkra sidan av alla utmaningar.
Beslutet är taget. För alltid. Man ÄR den man ÄR och det är ristat i sten.
Eller?

Nä.
För fan!
Allt är föränderligt.
Årstider. Regeringar. Busstabeller.
Allt flyter.
Som bekant.
Vatten i floder. Blodet i dina egna ådror byter plats hela tiden. Kroppens inre är i ständig rörelse även när du är stilla. Inte minst hjärnan som har en förmåga att skapa nya nervbanor, återuppbygga sig själv efter skador etc.
Du är en human being, inte en human doing, det har man sagt länge. Men i det där stilla varandet finns det även en fälla. Att man ÄR på ett visst sätt. Färdig och klar. Definierad. Oföränderlig.

Men en förändring ligger bara ett beslut bort. Inte för att plötsligt bli någon annan. Men att göra på ett nytt sätt.

Och har du någonsin försökt lära om eller börja med ett nytt beteende, som t.ex. att börja morgonmeditera, så vet du, att även om det börjar med ETT beslut, så kräver det många nya beslut på vägen.
Är det verkligen så viktigt för mig?
Spelar det verkligen så stor roll hur jag börjar min dag?
Är det verkligen värt det att lägga mig tidigare så jag orkar gå upp och sätta mig för min meditation?
Behöver jag verkligen köpa en analog väckarklocka och skippa mobilen i sovrummet?
Om jag inte lägger ut meditationen på insta-story, räknas det ändå? 😉

Det finns altid ett litet fönster mellan impuls och handling. I det fönstret kan vi glimta möjligheten till att omvandla vårt liv, sakta sakta, till det vi vill. Så vi kan bli den vi önskar att vara.
/K

Reorganise your stripes as you like.

Varför meditera när det finns piller?!

Jag har mediterat sedan 2011. Jag började samma dag som jag gick på mitt livs första kuratorsamtal. I samband med utmattningen. Hon sa att man kunde meditera i grupp. Så jag gick hem och googlade fram en kurs som skulle börja samma kväll. Jag fick plats. Jag smög in utan att prata med någon, och smög ut likaså. Vecka efter vecka. Och så åkte jag iväg för att få meditera mera, längre, utan störningsmoment, under långhelger. Flera gånger därefter.

Efter ett tag volonterade  jag som vego – kock på dessa retreat. Jag blev helt enkelt
Den Mediterande Kocken.
Jag fick idéen om att kunna utöva medveten närvaro – mindfulness i det vardagliga – som t.ex. matlagning.

Under åren har jag även fått prova att meditera på stressrehabiliteringen och nu senast på en gruppbehandling för vuxna med ADHD. Jag har varit nyfiken. Gått på kurser, föreläsningar, läst om det. Det som kallas hjärnplasticitet. Forskningen som tyder på att det finns sätt att påverka hjärnans strukturer.
Och så tittade jag just på en kort interview med Åsa NIlsonne på TV4play. Från 2008.
Och jag blev förbannad – mediterar tydligen för lite! D´aaaa!

Det var redan då, för 10 år sedan, som det började pratas om hur meditation kan påverka hippocampus, en del av hjärnan som har t.ex. med vårt minne att göra, och pannlober som påverkar vår analysförmåga samt känsloreglering. Jag kollar inte på tv så jag har missat detta 😉 Men hur är det (banne mig!) möjligt att läkare fortfarande förskriver medicin vid första kontakt med patienter med stressymtom istället för att introducera meditation och medveten närvaro???
Det är ju gratis. Har inga biverkningar. Och det ger snabba resultat. Alltså!!

Jag behöver lugna ner mig. Uppenbarligen.
Om två dagar går jag in i tyst retreat i 10 dagar. Jag har längtat länge. I höstas kändes behovet akut och jag fick plats nu…

Ingen kontakt med omvärlden.
Tystnad.
Ja tack.

Vi får se hur världen ser ut när jag kommer tillbaka.
Den är ju det den alltid varit. Det är perceptionen som skiftar. Jag vet. Nyfiken ändå.

På återseende.
/Kasia