Tag Archives: meditation

upptagen med att inget göra

Posted on by
Reply

Vi måste ta vårt mående på största allvar.

Och jag vet, att så länge man klarar sig skapligt genom dagarna så finns det inga andra tankar i huvudet än att fortsätta. Vad ska man annars göra? Lägga sig liksom utan anledning mitt i den blanka dagen? Man är ju för fan inte sjuk, eller?
Nä.
…
Eller?!

Det är sjukt att man måste LÄRA SIG att göra mindre. Att sakta ner.
Hur kan det inte vara vårt högsta prio att MÅ VÄL.
Hur kan det vara så att vi prioriterar att leverera?
(Jo, för det får oss också att må bra. I stunden. Vi gillar beröm och att känna oss kompetenta.)

Så jag har varit TVUNGEN att ta ledigt från vardagslivet en stund. Tre dygn allt som allt. Inklusive resa och lite vandring. Bara jag och den stora hunden. När vi kom fram kändes det som at mina ögon höll på att hoppa ut skallen. Systemet var så överstimulerat så jag höll på att gå i bitar. Kändes att huvudet skulle när som helst explodera. Jag skojar inte. Det var bara brasa, ögonkudde och tystnad. Brasa, ögonkudde, yoga, tystnad, kallt bad, lite mat och ännu mer tystnad och meditation. Och sakta sakta började systemet anpassa sig till denna långsamma rytm. Jag började höra min egen andning. Jag kunde följa den och jag kunde till slut röra mig i dess takt. Jag kunde känna lugnet.

Jag har gjort ingenting hela dagen, och jag har fortfarande inte blivit klar.

Detta är nästan exakt tio år (10!!!) efter att jag blivit utmattad, och fem år (5!!!) efter att jag fått diagnosen adhd. Och det är därför som jag inte längre tar mitt mående för givet. Eller jo, till en vis grad. Men jag har lärt mig var gränsen går. Och jag vet hur långt jag kan tänja på den. Och vilka konsekvenser det kommer att få. Både för mig och mina närmaste.
Så att flytta på mig en stund är en god gärning mot hela familjen, när det har kommit så längt att huvudet håller på att säga BOOOOM!
Och nu har jag lappat ihop mig för stunden.
Men jag vet att detta är ett evigt arbete. Att hålla handen på pulsådran och kolla av, känna efter. Reglera. Stimuli utifrån och den egna aktivitetsnivån.
Måendet är en färskvara.
Varför berättar man inte detta för våra barn i skolan? Ännu bättre – varför gör inte vi det själva hemma.
Varför föregår vi inte med gott exempel.
Ha en god helg.

/Kasia

Att plugga med ADHD

Posted on by
4

Det första ordet efter ett långt uppehåll. Det är jävligt svårt att skriva.
Vad blir det d e n n a g å n g ?

“ADEHÅDE”

Nu står det här. Klart och tydligt.
Jag har inte skrivit så mycket om den diagnos jag har fått år 2017. Som vuxen och kvinna.

Med jämna mellanrum blir jag så uppriktigt ledsen av att ha den diagnosen.

Kalla det inte SUPER POWER nu snälla.
Det är inte min erfarenhet.

Det blir svårast när saker förändras och jag förväntas vara flexibel.
Ett nytt sammanhang. Nya människor. Puff, så är livet upp och ner.
Rutiner i ruiner. I g e n.

Det är inte så att jag inte vet VAD man gör. Jag har bara svårt att göra rätt sak vid rätt tid.

“Ad(h)d is not a problem of knowing what to do. It is a problem of doing what you know.” Gabor Mate

Mitt vardagskaos.

Det går att navigera i kaos.

Det är inte så att jag inte gör saker. Jorå. Som imorse, när jag plötsligt ser mig själv ute i tvågraderskyla, i den tunna morgonrocken, och städar grillen förre söndagsfrukosten…
Istället för att djupandas, yoga, meditera.
Jag pluggar psykologi nu på heltid. Uppfyller en dröm. Agerar kaospilot utan licens. Blir smärtsamt påmind om mina begränsningar. Använder all min kraft för att skrapa ihop tillräckligt med själv-medkänsla to get by. Inte skuldbelägga mig själv. Inte jämföra mig med dem som är yngre, snabbare, effektivare. Inte tappa fokus och göra så gott jag bara kan. Som vi alla gör. <3

/K

osminkat varande

Posted on by
Reply

Jag minns en lång youtube klipp för drygt elva år sedan. En äldre man i en ostruken, pösig, laxfärgad skjorta instoppad i byxorna.
Han var fängslande. Han berättade om saker som var revolutionerande för mig.
Ändå kunde jag bara tänka på den där ljusrosa, pösiga skjortan.
Så jag fick sem om, och se om. Och så såg jag det några gånger till.

Han hette Jon Kabat-Zinn och han pratade om mindfulness och meditation. På Google.
En professor minsann. Som öppnade en första stress-klinik samma år som jag var född.
Senare skulle jag själv hamna på en stress klinik.
Det visste jag inte då.
Men jag börja ana att det fanns saker inom mig som jag inte skulle klara av själv.

Han kallar meditation för radical act of being som jag tycker översätts bra till osminkat varande.
Och det är det där osminkade som var så svårt att bevittna på egen hand.
Det var som att stoppa huvudet genom en portal och se KAOS.
Jag blev rädd för det. Det var för mycket.

Instinktivt kände jag att jag behövde en lärare.
Nu elva år senare har jag hittat flera som har varit mina vägledare och otroligt stöd under åren.
Min tacksamhet har inga gränser.

Idag läser jag själv för att bli lärare i mindfull self-compassion (självmedkänsla på svenska).
För kaoset finns alltid där.
Både inombords
och utanför.

Idag kan jag observera den utan att värdera.
Jag kan ge mig själv vänligt stöd när jag lider,
och jag vet att jag inte är ensam.

Jag önskar det för alla. <3

Inspelningen på Google gjordes år 2007 och du kan se den här.

moln

Posted on by
1

Tidig morgon på långfredagen.
Sitter under täcket med en hund i knät, en vid fötterna.
Det är så tyst som det kan bli.
Perfekta meditationsförhållanden.
I början går det bra.
Himlen är blå.
Efter en stund börjar tankarnas tunga moln samla sig precis ovanför min panna.
När jag äntligen bryter tankekedjan och uppfattar vad som händer skickar jag försiktigt iväg tankemolnen.
Upp upp upp.
Långt ifrån mig.
Bara för att strax märka att de är tillbaka.
Nu har de blandat sig med lite planer, idéer.
Jag skymtar även några orosmoln i horisonten.
Med en viss ansträngning sveper jag om dem alla som i ett gigantisk lakan och knyter högst upp.
Lakanet är blå-blommigt, lite urtvättat och tunt, kanske fyrtio år gammalt. Säkert beställt på ellos, av min svärmor.
Hon fyller år idag.
Nu är sinneshimlen återigen molnfri för en stund.

…må vi alla vara friska.
Må vi vara fria från lidande.
Må kriget vara slut.
Må friden komma och stanna.

Glad påsk.

mellan två tankar

Posted on by
Reply

Alltså – det finns legit forskning som kan förklara varför det är bra att meditera.
Googla bara på t.ex. frontalloben, hjärnplasticitet och mindfulness baserad stressreduktion.

Själv kan jag erbjuda en enkel liknelse:
Använder du tandtråd? Kanske varje dag? För att rensa utrymmet mellan tänderna?
Det gör jag! God munhygien är en självklarhet i ett utvecklat samhälle. (Eller när man är rädd för tandläkaren.)

Varför ska man då inte på samma sätt regelbundet rensa huvudet?
Rensa och SKAPA utrymmet mellan alla våra tankar?

Hjärnan knarkar på tankar som en kedjerökare på cigaretter. Tänder nästa cigarett på den förra. En tanke ger upphov till nästa, och nästa, och nästa.
Och flera är viktiga och bra men många – fy fan! Du vet ju själv. Det är gammalt skräp.

80% av det vi tänker idag har vi redan tänkt igår. Det är tryggt. Det är bekant. Så vi dessutom omedvetet letar efter bekräftelse på det vi redan har tänkt och HÅLLER FÖR SANT.

Därför ALLA, inte bara vi som har stressrelaterade hälsoutmaningar eller funktionsvariationer, mår bra av att bryta tankekedjan.
Regelbundet.
Av att skapa utrymme mellan två tankar.
Närma sig nyfiket det som finns där emellan.

Och där finns då kanske…
…ingenting?
Eller rymd
vila
frihet?
Du?!
Utan autopiloten.
Utan andras ideer om vem du ska vara i världen.

Hur ska man närma sig den versionen av sig själv om inte i tystnaden av sitt inre?

Det tar tid att få bruset att tystna.
Utrymmet mellan tankarna att infinna sig och successivt öka.
Make no mistake.
OM det var lätt skulle alla göra det!

/K