moln

Tidig morgon på långfredagen.
Sitter under täcket med en hund i knät, en vid fötterna.
Det är så tyst som det kan bli.
Perfekta meditationsförhållanden.
I början går det bra.
Himlen är blå.
Efter en stund börjar tankarnas tunga moln samla sig precis ovanför min panna.
När jag äntligen bryter tankekedjan och uppfattar vad som händer skickar jag försiktigt iväg tankemolnen.
Upp upp upp.
Långt ifrån mig.
Bara för att strax märka att de är tillbaka.
Nu har de blandat sig med lite planer, idéer.
Jag skymtar även några orosmoln i horisonten.
Med en viss ansträngning sveper jag om dem alla som i ett gigantisk lakan och knyter högst upp.
Lakanet är blå-blommigt, lite urtvättat och tunt, kanske fyrtio år gammalt. Säkert beställt på ellos, av min svärmor.
Hon fyller år idag.
Nu är sinneshimlen återigen molnfri för en stund.

…må vi alla vara friska.
Må vi vara fria från lidande.
Må kriget vara slut.
Må friden komma och stanna.

Glad påsk.