Tag Archives: adhd

att tänka efter före

Posted on by
Reply

Undrar du ibland hur det skulle vara att få bli någon annan en stund? Det vet jag att du gör.
För vem av oss har inte sagt (tyst eller högt) om någon annan: “Hur fan tänker du?!?!”

Jag funderar ofta kring hur andra tänker och känner, deras förmåga till logiskt tänkande och att kunna förutse konsekvenser av sitt egna handlande. Du vet, det där berömda uttrycket – att “tänka efter före”. Det är för mig, min hjärna och vårt bristande impulskontroll helt obegripligt – hur fan går det ens till? Hela uttrycket säger ju att det är efter man tänker, inte före.

Den förmågan är starkt kopplat till utvecklingen av den prefrontala cortex, den främsta delen av pannloben hos människan. Som psykologistudent kan jag inte längre uttrycka mig om något som är vetenskapligt bevisat utan att ange källor och problematisera, så jag kommer stanna där med den anatomiska redogörelsen 😉 plus att det är den mänskliga upplevelsen som står i fokus i denna korta text.

Jag har alltid känt mig annorlunda. Och det har du säkert också – på ditt sätt. Och jag undrar konstant hur andra gör…

Hur klarar de starka känslostormar?
Hur kan de tyst och snällt vänta på sin tur? (också kallad att kunna hålla käften)
Hur motiverar de sig till att orka lite till?
Eller överhuvudtaget börja med någonting som inte är skit-kul att göra.
Hur kan de tänka klart en tanke för att sedan metodiskt gå över till nästa.
Hur klarar de att hämta disken från sonens skrivbord utan att samtidigt byta batteri i hans vägklocka och starta en mörk fyrtio när man ändå är i tvättstugan och hämtar ett nytt batteri???
Hur överlever andra en vanlig dag?
Hör de också konstant brus av tankar och idéer?
Går de också med en konstant känsla att ha säkert glömt något viktigt?
Och varför har jag inte kommit längre i mitt liv? Jag är ju redan över 40! Och snart fyller jag år igen! Fy fan, måste jag ha kalas? Med veganska tilltugg och chips. Skit, vad jag är sugen på chips! Undra om vi har gräddfil hemma… Älskling!, vi måste åka och handla!!!!

Ja, tappar andra också fokus på det viset? 100 gånger om dagen, minst. Jag hinner helt enkelt inte tänka efter före, för att jag tänker redan på någonting annat.

“En kort urklipp ur en adhd-hjärna.”

God söndag <3 Kasia

upptagen med att inget göra

Posted on by
Reply

Vi måste ta vårt mående på största allvar.

Och jag vet, att så länge man klarar sig skapligt genom dagarna så finns det inga andra tankar i huvudet än att fortsätta. Vad ska man annars göra? Lägga sig liksom utan anledning mitt i den blanka dagen? Man är ju för fan inte sjuk, eller?
Nä.
…
Eller?!

Det är sjukt att man måste LÄRA SIG att göra mindre. Att sakta ner.
Hur kan det inte vara vårt högsta prio att MÅ VÄL.
Hur kan det vara så att vi prioriterar att leverera?
(Jo, för det får oss också att må bra. I stunden. Vi gillar beröm och att känna oss kompetenta.)

Så jag har varit TVUNGEN att ta ledigt från vardagslivet en stund. Tre dygn allt som allt. Inklusive resa och lite vandring. Bara jag och den stora hunden. När vi kom fram kändes det som at mina ögon höll på att hoppa ut skallen. Systemet var så överstimulerat så jag höll på att gå i bitar. Kändes att huvudet skulle när som helst explodera. Jag skojar inte. Det var bara brasa, ögonkudde och tystnad. Brasa, ögonkudde, yoga, tystnad, kallt bad, lite mat och ännu mer tystnad och meditation. Och sakta sakta började systemet anpassa sig till denna långsamma rytm. Jag började höra min egen andning. Jag kunde följa den och jag kunde till slut röra mig i dess takt. Jag kunde känna lugnet.

Jag har gjort ingenting hela dagen, och jag har fortfarande inte blivit klar.

Detta är nästan exakt tio år (10!!!) efter att jag blivit utmattad, och fem år (5!!!) efter att jag fått diagnosen adhd. Och det är därför som jag inte längre tar mitt mående för givet. Eller jo, till en vis grad. Men jag har lärt mig var gränsen går. Och jag vet hur långt jag kan tänja på den. Och vilka konsekvenser det kommer att få. Både för mig och mina närmaste.
Så att flytta på mig en stund är en god gärning mot hela familjen, när det har kommit så längt att huvudet håller på att säga BOOOOM!
Och nu har jag lappat ihop mig för stunden.
Men jag vet att detta är ett evigt arbete. Att hålla handen på pulsådran och kolla av, känna efter. Reglera. Stimuli utifrån och den egna aktivitetsnivån.
Måendet är en färskvara.
Varför berättar man inte detta för våra barn i skolan? Ännu bättre – varför gör inte vi det själva hemma.
Varför föregår vi inte med gott exempel.
Ha en god helg.

/Kasia

Att plugga med ADHD

Posted on by
4

Det första ordet efter ett långt uppehåll. Det är jävligt svårt att skriva.
Vad blir det d e n n a g å n g ?

“ADEHÅDE”

Nu står det här. Klart och tydligt.
Jag har inte skrivit så mycket om den diagnos jag har fått år 2017. Som vuxen och kvinna.

Med jämna mellanrum blir jag så uppriktigt ledsen av att ha den diagnosen.

Kalla det inte SUPER POWER nu snälla.
Det är inte min erfarenhet.

Det blir svårast när saker förändras och jag förväntas vara flexibel.
Ett nytt sammanhang. Nya människor. Puff, så är livet upp och ner.
Rutiner i ruiner. I g e n.

Det är inte så att jag inte vet VAD man gör. Jag har bara svårt att göra rätt sak vid rätt tid.

“Ad(h)d is not a problem of knowing what to do. It is a problem of doing what you know.” Gabor Mate

Mitt vardagskaos.

Det går att navigera i kaos.

Det är inte så att jag inte gör saker. Jorå. Som imorse, när jag plötsligt ser mig själv ute i tvågraderskyla, i den tunna morgonrocken, och städar grillen förre söndagsfrukosten…
Istället för att djupandas, yoga, meditera.
Jag pluggar psykologi nu på heltid. Uppfyller en dröm. Agerar kaospilot utan licens. Blir smärtsamt påmind om mina begränsningar. Använder all min kraft för att skrapa ihop tillräckligt med själv-medkänsla to get by. Inte skuldbelägga mig själv. Inte jämföra mig med dem som är yngre, snabbare, effektivare. Inte tappa fokus och göra så gott jag bara kan. Som vi alla gör. <3

/K

super power

Posted on by
Reply

Vad är det som krävs för dig att bli klarvaken på morgonen?
Hur många koppar kaffe? Minuter på muggen? Hemska nyheter i mobilen eller låtar på din godmorgon-spellista på spotify behövs för att du ska känna att du är fullfungerande.
Jag känner en som har erkänt i hemlighet att ibland kan det ta fram till lunch att verkligen vakna.

Själv behöver jag bara öppna ögonen.
Min hjärna är som en jack russel terier som har sett en råtta. Det finns inte mycket som kan stoppa den.

Vem har inte hört uttrycket att adhd är som en super power.
I min verklighet är det super powers som krävs för att hålla mitt fokus på ett ställe en längre stund, för att hushålla med min energi och för att hålla käften när någon annan pratar.
Jag kan få en adrenalinkick när jag tänker kl. 06.00 på morgonen att jag ska med bussen kl. 09.06. Måste inte ens vara samma morgon 🙂

Jag vet inte vad jag skulle bli utan medveten närvaro och meditation.
Jag började meditera strax innan hela wellness-vågen kom som ett svar på utmattningsvågen i Sverige. Jag har skrivit några rader om det där första mötet här. Och det finns så mycket mer att dela om det.
Och sedan kom yogan. Som för mig är meditationen förkroppsligad. Så idag kan jag stoppa huvudet genom att vara stilla i kroppen och tvärt om. Idag kan jag använda andningen som min medicin.

Man brukar säga att medveten närvaro = mindfulness är som en fågel.
Den behöver två vingar för att kunna flyga:
Dessa vingar är visdom och medkänsla.

Visdomen kommer ofta med åren, erfarenheten och introspectionen (själviaktagande). Medkänsla, särskilt själv-medkänsla kan man faktiskt lära sig.
Tackar som fan för det.