Låt oss fortsätta på samma tema.
Ett dedikerat försök att göra ingenting kommer garanterat göra människor besvikna.
De du bor med, hjälper på olika sätt eller de du brukar bjuda på middag.
Sitter och tänker igen att covid har gjort precis det. Klippt många band och ställt in många fester.
För en erfaren NON-DOER var detta ingen stor förändring. För de flesta andra var det dags att rensa skåpen eller renovera. Och jag förstår det. Det är smart. Att passa på göra det man annars aldrig hinner. Hålla sig upptagen med det som inte rekommenderats bort.
Med risk för en otrolig förenkling vill jag leka med tanken här:
Man har vetat länge att vi mår bra av att koppla bort omvärlden ibland, stoppa nyhetsflödet, bli stilla.
Pre-corona har man till och med myntat ett begrepp: FOMO – Fear of Missing Out (rädslan att missa något roligt) när du går offline, när du vänder bort blicken – Insta stories visas ju bara under ett dygn och sedan är de borta FOR EVER! Och under corona har det digitala varit vårt enda sätt att hålla kontakten med omvärlden. Med våra närmaste.
Har man då under corona lärt sig att uppskatta de enkla sakerna? Sitt egna sällskap? Eller utvecklat JOMO – Joy of Missing Out – (Glädjen i att utebli)? Jag vet inte men för de flesta har det varit en lång period av ökad inre stress och osäkerhet. Överlevnadsinstinkter har kickat in. Längtan. Känslan av orättvisa och irritation. Desinformation. Ekonomiska problem. Med andra ord ingen optimal miljö att växa och utvecklas i.
Vi har – så att säga – större problem nu.
Men detta är långt från över och det är det som är vår läxa som samhälle, som medmänniskor. En våldsam påminnelse om vad som är viktigt på riktigt. Och när jag försöker föreställa mig framtiden – den dagen då restriktionerna lättar och gränserna öppnas helt. Alltså jag tror inte att det blir en vacker syn. Lite som Black Friday vansinne. Och jag tror att vi behöver seriöst förberedda oss för detta. Ta denna “dötid” för att istället reflektera och bestämma oss i våra hjärtan hur vi vill göra, hur vill vi vara som människor. Hur vill vi konsumera? Uppleva omvärlden. Nyttja resurserna?
Och hur ska vi då få utrymme för detta om inte genom att sluta GÖRA saker för en stund. Stanna upp och lyssna inåt. NU.
Det är därför i n g e t g ö r a n d e är så viktigt för vår överlevnad.
/K
