Category Archives: utmattning

de vissna kvistarna

Posted on by
Reply

Jag fick beröm igår.
För att jag kunde låta de vissna blommorna stå.
Stå kvar i vasen på vardagsrumsbordet.

Jag har nu två yogauppdrag parallelt med mitt vanliga jobb.
Min livskamrat är på resa och jag håller på att avsluta en utbildning.

Så jag måste låta de vissna blommorna stå.
Stå och vänt på sin tur.
För en sak har jag lärt mig.

Att aldrig låta ett dött föremål gå föra mig och min personliga ork.

Never f*cking ever låter jag tvätten eller disken gå före.
Före mig.
Före vilan.

Det får vänta
Det är inte så att någon skyndar för att hinna före mig.

Och under tiden får jag titta bort.
Titta på det (och dem) som lever istället.
Fokusera på det som får mig att känna mig levande.
Påminna mig själv om vad som är viktigast just nu.
Och det är inte de döda blommorna i vasen.

Jag gör så gott jag kan.
Och jag tar livet i min takt.

God fredag <3

det är mycket nu

Posted on by
Reply

Du kanske använder dessa ord för att beskriva din stressiga vardag.
Jag är bokstavligen allergisk mot detta uttryck.

Vad jag tror händer när folk säger så, är att de med all välmening lurar sig själva med att tro att det kommer bli mindre sen. Men det där “sen”, då “det är mindre nu”, kommer aldrig.
Och råkar det bli mindre i perioder, så blir man stressad för att försäljningssiffrorna går ner, man får färre uppdrag, eller liknande.

Så “det är mycket nu” är ett val, en livsstil. För gör man inget aktivt för att minska den belastning man lever i så kommer folk/arbetsgivare/vänner/föreningar krama ur dig som en mogen citron. Och det är bara du som vet var din gräns går.
Du kanske har beklagat dig “det är mycket nu” i månader eller tom. år och inte gjort något åt att ha en mer balanserad tillvaro. Du kanske vill säga att det inte går att hoppa av projekt och prioritera bort saker.

Men skapar du inte tid och utrymme för kroppen att vila, så kommer kroppen skapa det utrymmet själv. Oftast i form av sjukdom eller smärta. Du har alltid val i livet. Alltid.

God lördag. Behöver du en paus? Ta en paus för f*n! <3

  • https://dariusforoux.com/break/

super power

Posted on by
Reply

Vad är det som krävs för dig att bli klarvaken på morgonen?
Hur många koppar kaffe? Minuter på muggen? Hemska nyheter i mobilen eller låtar på din godmorgon-spellista på spotify behövs för att du ska känna att du är fullfungerande.
Jag känner en som har erkänt i hemlighet att ibland kan det ta fram till lunch att verkligen vakna.

Själv behöver jag bara öppna ögonen.
Min hjärna är som en jack russel terier som har sett en råtta. Det finns inte mycket som kan stoppa den.

Vem har inte hört uttrycket att adhd är som en super power.
I min verklighet är det super powers som krävs för att hålla mitt fokus på ett ställe en längre stund, för att hushålla med min energi och för att hålla käften när någon annan pratar.
Jag kan få en adrenalinkick när jag tänker kl. 06.00 på morgonen att jag ska med bussen kl. 09.06. Måste inte ens vara samma morgon 🙂

Jag vet inte vad jag skulle bli utan medveten närvaro och meditation.
Jag började meditera strax innan hela wellness-vågen kom som ett svar på utmattningsvågen i Sverige. Jag har skrivit några rader om det där första mötet här. Och det finns så mycket mer att dela om det.
Och sedan kom yogan. Som för mig är meditationen förkroppsligad. Så idag kan jag stoppa huvudet genom att vara stilla i kroppen och tvärt om. Idag kan jag använda andningen som min medicin.

Man brukar säga att medveten närvaro = mindfulness är som en fågel.
Den behöver två vingar för att kunna flyga:
Dessa vingar är visdom och medkänsla.

Visdomen kommer ofta med åren, erfarenheten och introspectionen (själviaktagande). Medkänsla, särskilt själv-medkänsla kan man faktiskt lära sig.
Tackar som fan för det.

det mänskliga handlandet

Posted on by
Reply

På engelska kallas det för human agency och jag gillar detta uttryck bättre för den innefattar att vi har precis det – agency – capacity of individuals to have the power and resources to fulfill their potential (Wikipedia) – “kapacitet och resurser att uppfylla vår mänskliga potential.”

När jag gick på en av mina första föreläsningarna om modern buddhism för många år sedan och hörde läraren prata om hur vi människor handlar, trodde jag först att hon menade mina köpvanor.
Det handlade såklart om våra HANDLINGAR.

To do or not to do? – Alltså att göra, eller att skita i att göra – det är frågan.

Så jag tolkar det lite såhär: Jag har fått kapacitet och VISDOM att välja – jag kan göra eller låter bli att göra de saker som stödjer mig i mitt mänskliga liv. Och när visdomen sviker så har vi människor en fantastisk gåva – resilience – ännu ett svåröversatt ord – en förmåga att återhämta oss och förhoppningsvis även utvecklas av våra motgångar. Vi är elastiska – vi böjer oss innan vi brister.

Känner du i ljumskarna att du ändå håller på att gå i splitt såhär innan påsken. Helt ouppvärmd. Så kanske kan det vara klokt att komma tillbaka till den tanken – att vi har alltid ett val* att sluta göra saker för att inte behöva brista.

*Jag vet. Det känns inte alltid så att du har ett val eller kraft att ta ett mindre populärt beslut. Det är en muskel man kan träna upp. Jag berättar gärna mer om hur.

handla eller icke handla

Posted on by
Reply

Jag brukar sova som en stock.
Så när jag vaknar på morgonen stressad av min drömmar – som imorse – då vet jag att det är någonting som inte stämmer i mitt vakna liv.
Oftast handlar det om att jag försöker göra för mycket, styra livet för hårt.
Jag mår verkligen inte bra av det.
Jag har fått kvitto på det tidigare.
Suck, jag har en hel låda fylld med dessa kvitton i garderoben.
Men huvudet har lätt att glömma.
Men inte kroppen.

Så jag tackar ödmjukast och försöker vara stilla.
Trött efter jobbveckan. Lägger mig med hundarna i soffan och stöter bort varje impuls att göra påsksaker.
Det fyller mig med ängslighet, är fysiskt obehagligt.

Jag håller emot.
Slumrar till några minuter.
Yrvaken tar några klunkar kallt te.
Skannar igenom ännu en gång i huvudet – är det VERKLIGEN ingenting som jag MÅSTE göra?
Nu nu nu.

Nä.
Bara att skriva.

Jag känner redan hur pulsen börjat sjunka.
Med fingrarna vilandes mjukt på tangenterna.

Det blir som det blir.
Och det är som det är.
Tack för det.

En plats för oss kvinnor

Posted on by
Reply

Känslan att inte behöva bära någon mask.
Att slappna av i smile-muskeln och vissa hur man egentligen mår och prata ärligt om det som är.

Det finns två ställen man kan göra det på – terapi eller en bra samtalscirkel.

Själv har jag suttit en hel del i gruppterapi, både för utmattning och adhd. Det har givit mit liv en ny riktning när jag var som mest vilsen.

För att behålla känslan av balans i livet har jag hittat en grupp kvinnor där jag kan känna mig hållen och förstådd. Det har gått flera år nu och vi ses regelbundet, år efter år och ser efter varandra. Lyssnar.

Nu vill jag skicka denna gåva vidare, till en ny cirkel av kvinnor. Här på hemmaplan i Huddinge.
I inbjudan står det bland annat:

“Du förväntas ingenting mer än ärlighet och respekt mot dig själv och andra.
För varje cirkel/träff finns det ett tema eller en frågeställning som utgångspunkt för egen reflektion.

I cirkeln förväntas du inte att uppnå några särskilda resultat. Mer än att du förhoppningsvis får större acceptans – från dig själv – att vara den du är på riktigt.
Eller den du vill vara när du får bestämma alldeles själv.
Ju större mångfald och åldersspann desto rikare och vackrare blir cirkeln.”

Vi kommer ses sex gånger á en timme på onsdagar med början den 15:e september, kl. 18.
Se alla detaljer här på ABF’s sida.

Jag hoppas innerligt att den som behöver denna inbjudan kommer att få den och är modig nog att svara på den. Skicka gärna vidare till dina medsystrar som kan behöva detta. Vi kan bara bli åtta stycken så vänta inte med att boka.
Har du några praktiska frågor – kontakta ABF.
Vill du fråga om cirkeln – kontakta mig här eller maila till kasia@zebrazone.se

Hoppas vi ses <3

mellan två tankar

Posted on by
Reply

Alltså – det finns legit forskning som kan förklara varför det är bra att meditera.
Googla bara på t.ex. frontalloben, hjärnplasticitet och mindfulness baserad stressreduktion.

Själv kan jag erbjuda en enkel liknelse:
Använder du tandtråd? Kanske varje dag? För att rensa utrymmet mellan tänderna?
Det gör jag! God munhygien är en självklarhet i ett utvecklat samhälle. (Eller när man är rädd för tandläkaren.)

Varför ska man då inte på samma sätt regelbundet rensa huvudet?
Rensa och SKAPA utrymmet mellan alla våra tankar?

Hjärnan knarkar på tankar som en kedjerökare på cigaretter. Tänder nästa cigarett på den förra. En tanke ger upphov till nästa, och nästa, och nästa.
Och flera är viktiga och bra men många – fy fan! Du vet ju själv. Det är gammalt skräp.

80% av det vi tänker idag har vi redan tänkt igår. Det är tryggt. Det är bekant. Så vi dessutom omedvetet letar efter bekräftelse på det vi redan har tänkt och HÅLLER FÖR SANT.

Därför ALLA, inte bara vi som har stressrelaterade hälsoutmaningar eller funktionsvariationer, mår bra av att bryta tankekedjan.
Regelbundet.
Av att skapa utrymme mellan två tankar.
Närma sig nyfiket det som finns där emellan.

Och där finns då kanske…
…ingenting?
Eller rymd
vila
frihet?
Du?!
Utan autopiloten.
Utan andras ideer om vem du ska vara i världen.

Hur ska man närma sig den versionen av sig själv om inte i tystnaden av sitt inre?

Det tar tid att få bruset att tystna.
Utrymmet mellan tankarna att infinna sig och successivt öka.
Make no mistake.
OM det var lätt skulle alla göra det!

/K

Konsten att göra ingenting

Posted on by
Reply

Det är inte lätt att göra ingenting.
Lika utmanande för oss människor som att sluta tänka, eller blinka, eller producera saliv.
Min hund har inte det mista svårt att göra ingenting. Min hund är supernöjd när hon ligger i mitt knä och susar lugnt medans jag skriver detta.
Men gör hon verkligen ingenting?
Jo. Hon värmer mig, lugnar ner mitt nervsystem och viktigast av allt laddar hon för att kunna skälla ut grannens tik imorgon bitti. Gärna innan kl. 7.
På samma sätt skapar i n g e t g ö r a n d e utrymme för återhämtning hos oss människor.
Det finns alltså en gigantisk skillnad mellan att inte göra något och att göra ingenting.
Att göra ingenting är en aktiv handling. En kärlekshandling. Mot sig själv och sin omgivning.
För mig har det länge handlat om att berättiga min existens genom att göra saker.
Och det har i mina ögon varit okultiverat och tråkigt att inte ha något inplanerat hela tiden.
Det krävde mycket disciplin och självbehärskning för att sakta sakta låta bli att göra saker. I en värld där man uppmanas att sätta mätbara mål för att kunna utvärdera resultat och framgång.

Då var jag tvungen att definiera om vad framgång betyder för mig för att inte känna mig värdelös.
Idag, när corona härjar och människor känner sig rastlösa och instängda har jag skitmycket glädje av att jag kan på riktigt ROA mig med att göra ingenting.
Sitta i soffan med hund i knät, titta ut genom fönstret och vänta på att det ska bli mörk så att jag kan gå och lägga mig.
God natt. <3
/K

Nothing doing.

“Du som mediterar och allt…”

Posted on by
Reply

Att leva ett gott, balanserat och lyckligt liv är inte enkelt. Inte för mig iaf.
Även om jag mediterar, och allt.
Jag har fått höra många gånger: Du som mediterar och allt, hur kan du vara så stressad, irriterad/(och irriterande!), så obalanserad?!
Jo, jag mediterar just för att jag är alla dessa saker och vill bli bättre. Snällare, mer balanserad, mindre irritabel och mindre irriterande.

Men det är ingen quick fix.
Det tar tiiiiiiiid.
Det kräver disciplin.
Och sedan gör man fel iaf.
Får bakslag.
Glömmer bort…
Saker kommer i vägen.

Jag har adhd, eller så är jag bara stresskänlig efter utmattningen och allmänt överkänslig. Ganska snurrig också.
Ändå gör jag mitt bästa varje dag.
Precis som du. Med ditt bagage.
Ändå blir folk missnöjda.

Fan!
Det räcker nu med all people pleasing!
Älska alla, respektera alla, men glöm inte dig själv, va?!

Jag ska nu lägga extra fokus på self-compassion i meditationen.
Du kanske kan också tänka dig det.
Om du är osäker testa din själv-medkänsla här (på engelska) och bestäm därefter.

Hälsningar från en liten privat retreat i vardagen.

8 grader i vattnet, 5 i luften
Stanna kvar…

Jag ser dig.

om ångest, del 2

Posted on by
Reply

När man kontemplerar döden… Nej! Inte man. När jag kontemplerar döden, så kan jag inget annat än att vara jävligt tacksam för att jag fortfarande är vid liv. 

Att jag fick ytterligare en chans att göra om. Göra rätt. Eller iaf försöka igen.

Det är precis detta jag fattade på min hallgolv, med små, vassa stenar inkörda i knäna. (läs mer om detta under del 1 här)
Som ett resultat av allt för många timmar i ett mottagningsrum på 13:e våningen i ett hus i södra förorten till Stockholm. Där lärde jag mig att man kan alltid FÖRSÖKA IGEN.

ALLTID. Så länge man lever.

Och att man inte är en sämre människa för det.

Man behöver bara ha en riktning och en plan. Och efter det har man en NY PLAN och en NY CHANS att försöka.

För att det är ytterst få saker i vårt liv som verkligen är PÅ LIV OCH DÖD.

Det går ungefär såhär:

Show up – Try – Fall – Rise – Dust yourself off – Back in the saddle.

(Dyk upp. Försök. Ramla ner. Res dig. Damma av dig. Hoppa upp i sadeln igen.)

Det enda som kan vara lite svårt, är att fortsätta älska sig själv under tiden.

Fortsättning följer.