Hörde en äldre man säga det om livet nyligen.
Att det går i direktsändning.
Och jag kunde inte hjälpa att dras med i den parallellen.
För livet går ju utan genrep eller manus.
ja. Vi sänder ju så att säga … live!

Man kan luras i att tro att det finns tittarsiffror att bry sig om.
Medans sanningen är att INGEN BRYR SIG om dina sneda ögonbryn när du går iväg med sophinken.
För de andra sänder också live!

Alltså jag älskade denna liknelse. Det är som att poletten äntligen trillade ner.
Right?

Men direktsändning får mig även att tänka på en kvalité av närvaro.
För det händer bara här och nu.
Så jag tänker att det enda vi kan göra är att förlika oss med tanken att vi spelar huvudrollen i våra egna liv.
(Tänk, om någon kunde stoppa mig innan det blev riktigt kliché.) 😀