Monthly Archives: April 2021

Sån e ja – 6 jan. 2019

Posted on by
Reply

SÅN E JA:
Glad och trevlig.
Rädd för mörker.
Dryg.
Osäker.
Givmild.
Lättstressad.
Försiktig.
Och så kommer det alltid vara.
Eller?
Det är tryggt. För en SNÄLL människa kommer aldrig på den obehagliga tanken att säga ifrån eller skälla ut någon. En FÖRSIKTIG kommer alltid stanna på den säkra sidan av alla utmaningar.
Beslutet är taget. För alltid. Man ÄR den man ÄR och det är ristat i sten.
Eller?

Nä.
För fan!
Allt är föränderligt.
Årstider. Regeringar. Busstabeller.
Allt flyter.
Som bekant.
Vatten i floder. Blodet i dina egna ådror byter plats hela tiden. Kroppens inre är i ständig rörelse även när du är stilla. Inte minst hjärnan som har en förmåga att skapa nya nervbanor, återuppbygga sig själv efter skador etc.
Du är en human being, inte en human doing, det har man sagt länge. Men i det där stilla varandet finns det även en fälla. Att man ÄR på ett visst sätt. Färdig och klar. Definierad. Oföränderlig.

Men en förändring ligger bara ett beslut bort. Inte för att plötsligt bli någon annan. Men att göra på ett nytt sätt.

Och har du någonsin försökt lära om eller börja med ett nytt beteende, som t.ex. att börja morgonmeditera, så vet du, att även om det börjar med ETT beslut, så kräver det många nya beslut på vägen.
Är det verkligen så viktigt för mig?
Spelar det verkligen så stor roll hur jag börjar min dag?
Är det verkligen värt det att lägga mig tidigare så jag orkar gå upp och sätta mig för min meditation?
Behöver jag verkligen köpa en analog väckarklocka och skippa mobilen i sovrummet?
Om jag inte lägger ut meditationen på insta-story, räknas det ändå? 😉

Det finns altid ett litet fönster mellan impuls och handling. I det fönstret kan vi glimta möjligheten till att omvandla vårt liv, sakta sakta, till det vi vill. Så vi kan bli den vi önskar att vara.
/K

Reorganise your stripes as you like.

drafts

Posted on by
Reply

Det finns många namn på det jag har upplevt länge nu…
Writers block. Kris av tro.
Smärtsamt självmedveten och generad.
Jag fattar väl inte bättre än nån annan.
Vem är jag för att sitta här och tycka.
Det finns nog med folk som gillar höra sin egna röst.
Jag är inte säker på någonting längre.
Jag vet INGENTING.

Det finns en drös med utkast av texter som ligger här och blockar. Blockerar mig.
Blockerar tillförsel av den friska luften i mitt skapande, mitt tänkande.
De flesta är skrivna före corona och på sitt sätt känns barnsligt oskyldiga. “Om jag bara visste då det vi vet nu.”
Här kommer de alltså, något omskrivna, med det ursprungliga datumet då de blev skapade i rubriken.

Ett sätt för mig att visa mig sårbar och öppna upp för det nya.
/K

Fot. Theresie De Gosson

Vi har – så att säga – större problem nu.

Posted on by
1

Låt oss fortsätta på samma tema.
Ett dedikerat försök att göra ingenting kommer garanterat göra människor besvikna.
De du bor med, hjälper på olika sätt eller de du brukar bjuda på middag.

Sitter och tänker igen att covid har gjort precis det. Klippt många band och ställt in många fester.
För en erfaren NON-DOER var detta ingen stor förändring. För de flesta andra var det dags att rensa skåpen eller renovera. Och jag förstår det. Det är smart. Att passa på göra det man annars aldrig hinner. Hålla sig upptagen med det som inte rekommenderats bort.

Med risk för en otrolig förenkling vill jag leka med tanken här:
Man har vetat länge att vi mår bra av att koppla bort omvärlden ibland, stoppa nyhetsflödet, bli stilla.
Pre-corona har man till och med myntat ett begrepp: FOMO – Fear of Missing Out (rädslan att missa något roligt) när du går offline, när du vänder bort blicken – Insta stories visas ju bara under ett dygn och sedan är de borta FOR EVER! Och under corona har det digitala varit vårt enda sätt att hålla kontakten med omvärlden. Med våra närmaste.

Har man då under corona lärt sig att uppskatta de enkla sakerna? Sitt egna sällskap? Eller utvecklat JOMO – Joy of Missing Out – (Glädjen i att utebli)? Jag vet inte men för de flesta har det varit en lång period av ökad inre stress och osäkerhet. Överlevnadsinstinkter har kickat in. Längtan. Känslan av orättvisa och irritation. Desinformation. Ekonomiska problem. Med andra ord ingen optimal miljö att växa och utvecklas i.
Vi har – så att säga – större problem nu.

Men detta är långt från över och det är det som är vår läxa som samhälle, som medmänniskor. En våldsam påminnelse om vad som är viktigt på riktigt. Och när jag försöker föreställa mig framtiden – den dagen då restriktionerna lättar och gränserna öppnas helt. Alltså jag tror inte att det blir en vacker syn. Lite som Black Friday vansinne. Och jag tror att vi behöver seriöst förberedda oss för detta. Ta denna “dötid” för att istället reflektera och bestämma oss i våra hjärtan hur vi vill göra, hur vill vi vara som människor. Hur vill vi konsumera? Uppleva omvärlden. Nyttja resurserna?

Och hur ska vi då få utrymme för detta om inte genom att sluta GÖRA saker för en stund. Stanna upp och lyssna inåt. NU.
Det är därför i n g e t g ö r a n d e är så viktigt för vår överlevnad.
/K

Det finns bara NU.

Konsten att göra ingenting

Posted on by
Reply

Det är inte lätt att göra ingenting.
Lika utmanande för oss människor som att sluta tänka, eller blinka, eller producera saliv.
Min hund har inte det mista svårt att göra ingenting. Min hund är supernöjd när hon ligger i mitt knä och susar lugnt medans jag skriver detta.
Men gör hon verkligen ingenting?
Jo. Hon värmer mig, lugnar ner mitt nervsystem och viktigast av allt laddar hon för att kunna skälla ut grannens tik imorgon bitti. Gärna innan kl. 7.
På samma sätt skapar i n g e t g ö r a n d e utrymme för återhämtning hos oss människor.
Det finns alltså en gigantisk skillnad mellan att inte göra något och att göra ingenting.
Att göra ingenting är en aktiv handling. En kärlekshandling. Mot sig själv och sin omgivning.
För mig har det länge handlat om att berättiga min existens genom att göra saker.
Och det har i mina ögon varit okultiverat och tråkigt att inte ha något inplanerat hela tiden.
Det krävde mycket disciplin och självbehärskning för att sakta sakta låta bli att göra saker. I en värld där man uppmanas att sätta mätbara mål för att kunna utvärdera resultat och framgång.

Då var jag tvungen att definiera om vad framgång betyder för mig för att inte känna mig värdelös.
Idag, när corona härjar och människor känner sig rastlösa och instängda har jag skitmycket glädje av att jag kan på riktigt ROA mig med att göra ingenting.
Sitta i soffan med hund i knät, titta ut genom fönstret och vänta på att det ska bli mörk så att jag kan gå och lägga mig.
God natt. <3
/K

Nothing doing.