Vad som är meningsfullt

Här sitter jag, njuter av en tidig morgon och tänker…
kanelte onepiece
Lustigt, jag kunde göra så mycket saker förr i tiden. Jag kunde sysselsätta mig med görandet morgon till kväll. Ofta sen natt. När alla måsten var klara fick jag ta hand om mig själv, för det ville jag ju hinna med också. Minns hur en vän försökte varna, uppmana till vila, när jag sprang mina löprundor efter kl. 22 på höstkvällarna. (Tack Kris! <3)
Sen tog det fyra (4!) år att komma över denna trötthet som jag dragit på mig. Och jag märker att fyra år räcker inte. Jag är inte klar. Eller så är jag inte den samma som förr… Kanske?
Jag är inte ute efter min form från förr. Den FINNS INTE längre. Att förlika sig med den tanken är en intressant resa (och med intressant menar jag ytterst IRRITERANDE!).
Tills man fattar att det inte är själva formen det är skillnad på. Det är MÄNNISKAN. Det är närvaron och MEDVETENHETEN.
Dvs. idag lyssnar jag. Idag känner jag efter. Det gjord jag inte när mitt enda bränsle var RÄDSLAN FÖR ATT MISSLYCKAS, ORON ATT INTE DUGA. Jag har hört det sååå jääävla måååånga gååånger nu. Man kan bli kräkfärdig.
Och sen börjar man lyssna och hör att ALLA brottas i stort sätt med samma sak.
Och hur ska man då VÅGA göra fantastiska saker i livet, lämna sin trygghetszon, kasta sig i det okända när den enda fokuset som finns är att inte göra bort sig?

Man slutar inte navigera i livet genom rädsla för att någon annan sa så. Det går bara genom att prova själv och se att inget hemskt händer när man misslyckas. Inget SÅ hemskt som ett liv som styrs av rädsla iaf.

Och sen, det spelar ingen roll hur sent eller tidigt i livet man fattar detta. Huvudsaken är att man gör. Det finns inget meningsfullt i att slösa sin tid på att vara bitter över bortkastad tid. Inget meningsfullt i det överhuvudtaget.

Ha en fin och meningsfull dag, Kära Du!
/Kasia

Följ ZebraZone via e-mail

Dina uppgifter stannar hos mig! <3

2 thoughts on “Vad som är meningsfullt

  1. Ser mig själv i din beskrivning. Jag hade enormt höga krav på mig själv väldigt länge, kanske så där i …30 år???!!!! Att jag inte blev tokig och utbränd under den tiden det är en gåta för mig. Men jag kände inte efter heller..
    Jag följde en utstakad väg som en kvinna ska följa. En bra sådan. Som mamma, fru (jag var faktiskt gift en gång), yrkesarbetande kvinna med utvecklingsmöjligheter och karriär i sikte. Dessutom invandrare. Jag vet att jag kände mig stolt över mig själv och min förmåga att göra många saker samtidigt. Jag tyckte om att ta ansvar och få saker att hända. Jag hade en enorm aptit på livet och ville leva, uppleva, känna mig levande och viktig. Jag fick allt det där men känsla av att vara lycklig ville inte befinna sig.. Jag har ett annat liv nu. Lever mycket i nuet, upplever små förnimmelser av lycka ibland. Det känns stort.

    • Tänk att det är fina, fina egenskaper, allihopa. Så det är lätta att bli lurad. Jag göra ju rätt saker, så det borde kännas rätt.
      Vad är skillnad mellan att göra rätt och mycket och att vara lycklig i inget-görande…?
      Kram

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *