Jag har mediterat sedan 2011. Jag började samma dag som jag gick på mitt livs första kuratorsamtal. I samband med utmattningen. Hon sa att man kunde meditera i grupp. Så jag gick hem och googlade fram en kurs som skulle börja samma kväll. Jag fick plats. Jag smög in utan att prata med någon, och smög ut likaså. Vecka efter vecka. Och så åkte jag iväg för att få meditera mera, längre, utan störningsmoment, under långhelger. Flera gånger därefter.
Efter ett tag volonterade jag som vego – kock på dessa retreat. Jag blev helt enkelt
Den Mediterande Kocken.
Jag fick idéen om att kunna utöva medveten närvaro – mindfulness i det vardagliga – som t.ex. matlagning.
Under åren har jag även fått prova att meditera på stressrehabiliteringen och nu senast på en gruppbehandling för vuxna med ADHD. Jag har varit nyfiken. Gått på kurser, föreläsningar, läst om det. Det som kallas hjärnplasticitet. Forskningen som tyder på att det finns sätt att påverka hjärnans strukturer.
Och så tittade jag just på en kort interview med Åsa NIlsonne på TV4play. Från 2008.
Och jag blev förbannad – mediterar tydligen för lite! D´aaaa!
Det var redan då, för 10 år sedan, som det började pratas om hur meditation kan påverka hippocampus, en del av hjärnan som har t.ex. med vårt minne att göra, och pannlober som påverkar vår analysförmåga samt känsloreglering. Jag kollar inte på tv så jag har missat detta 😉 Men hur är det (banne mig!) möjligt att läkare fortfarande förskriver medicin vid första kontakt med patienter med stressymtom istället för att introducera meditation och medveten närvaro???
Det är ju gratis. Har inga biverkningar. Och det ger snabba resultat. Alltså!!
Jag behöver lugna ner mig. Uppenbarligen.
Om två dagar går jag in i tyst retreat i 10 dagar. Jag har längtat länge. I höstas kändes behovet akut och jag fick plats nu…
Ingen kontakt med omvärlden.
Tystnad.
Ja tack.
Vi får se hur världen ser ut när jag kommer tillbaka.
Den är ju det den alltid varit. Det är perceptionen som skiftar. Jag vet. Nyfiken ändå.
På återseende.
/Kasia
Hej, 🙂
Du har så rätt i att andra metoder borde finnsa tillgängliga för alla behövande som skulle hjälpa dem på vägen tillbaka till det aktiva livet som de orkar med.
I vissa fall kan “piller” vara motiverade för att göra den svåraste tiden kortare och initiera återhämtningsfasen. Det fungerar inte alltid och många slutar efter en kort period på grund av bl a biverkningar… och är kvar i dalen längre tid utan någon hjälp alls … på gott och ont…och kämpar själva tills alla sår läker och de orkar gå vidare… förhoppningsvis…
Man bör göra allt för att förebygga, ligga ett steg före, fånga och åtgärda alla situationer som leder till ökad börda, ökad stress och utmattning.
Spridda kunskap om det är det bästa som dessutom bevisar att man tar ansvar för andra, sina medmänniskor. Kram !
PS:
I like this : “We feed people with love when we cook for them”.
I have lost my motivation to cook 🙁 Does it mean that I do not love my people ?
What should I do ?
Ha ha, Mango! Var ska jag börja?
1) Ursäkta att du fick vänta så länge på mitt svar. Hoppas du haft en fin Påsk 🙂
2) Om maten och kärleken: Bli inte missmodig. Det är många måltider som ska lagas och ätas varje dag, alla dagar i veckan. Hela tiden. Det skulle kosta mycket, inte minst ekonomiskt, att lägga hela hjärtat i varenda smörgås och varenda gryta som puttrar på spisen. Att matlagningen i perioder går på autopilot är nog ganska vanligt för alla. Och på slutet av vintern har man nog gått igenom alla varianter av värmande soppor och matiga grytor 🙂 men jag tror att lusten att laga kommer tillbaka med solen, värmen och de smakrika primörerna. Håller tummarna för det iaf.
3) Och ja – för det tredje, du sa nog det som sägas kan: Det är bäst att jobba förebyggande med stress. Problemet där tror jag ligger i att de som inte drabbats riktigt hårt (dvs. de VIDbrända, de som är fortfarande FÖRE kollaps), de tror fortfarande på sin egen odödlighet.
Det är svårt att tänka om när man är i rörelse…
4) Var rädd om dig och tack att du tog dig tid att svara. *
/Kasia
How about your trip?
Bra skrivet!