Gu´vad jag har längtat!
Efter att få sitta och skriva. Som på gamla goda, utbrända tiden. Jag jobbar nog inte heltid nu men jag tänker på mitt jobb och mina uppdrag nästan hela tiden. Längtar till mitt skrivbord och till spisen när jag fixar alla saker som hör till att driva ett företag. Och gå en yogalärarutbildning. Och renovera hemma. Göra en adhd utredning. Och begrava en familjemedlem.
Livet är lite kaotiskt just nu. Men jag klagar inte ett dugg. Jag är tacksam för varje ny soluppgång jag får äran att bevittna och jag försöker göra det bästa av varenda dag. Det gör vi väl alla.
Och hur ofta känns det ändå otillräckligt? Not good enough? Hur ofta tror vi att andra klarar livet och motgångarna bättre än vi lyckas med det?
Kanske för att vi inte ser alla detaljer? Eller för att vi bara examinerar ytan?
Titta på denna bild:
Min harmoni.
Och titta sedan på denna bild:
Mitt kaos.
Båda är tagna på samma rum. Kanske till och med samma dag. Och det gör inget. För i mitt hjärta hade jag samma “ordning” oavsett kaoset som fanns på mitt skrivbord.
Mitt hjärta.
Men upplevelsen av det för den förbipasserande kan vara något olika.
Illusion.
Var rädd om ditt inre ordning och oordning. Jämför inte den med något annat du ser ute i världen. Var rädd om det du skapar och gör det med hela hjärtat.
Vad kan gå fel?
Love and peace within!
/Kasia
Det händer verkligen mkt. Glöm inte att vila upp Dig.
Mmmm. Bra att komma ihåg. Tack <3 Men min snälla kropp pratar med mig och nu lyssnar jag. För det går inte att INTE göra det heller: Stanna upp. Andas. Lägg dig. Gå, rör på dig, gå ut till solen... Jag har nästan inget att säga om det längre, det är kroppen som styr och den gör det bra. Det bästa jag kan göra är att lyda och inte vara i vägen för min kropps intelligens 🙂
Puss *
Omgivningen oftast är helt omedveten om vilket kaos som döljer sig under ytan. Jag är bra på det. Att dölja. Men igår fick jag ett litet sammanbrott mitt i min övningskörning med min dotter som lärare. Eller stort. Jag körde till vägkanten, parkerade, började prata lugnt men rösten bröts, tårarna sprutade, jag kunde inte få fram orden. Orsaken till detta var några hårda ord från dottern om min körning. Att jag inte vågar gasa och få upp farten. Att jag borde kunna, borde våga, att jag har tillräckligt med kunskaper för att släppa min rädsla och bara trampa på gasen. Orden var menade för att pusha mig, uppmuntra mig och ge mig vingar men jag höll på att bryta ihop. Vägrade köra vidare. Men jag ryckte upp mig efter en kvart och körde iväg. Hemma i soffan grät jag stillsamt ett bra tag. Men som tur är, idag är en ny dag och jag är nästan tacksam för mitt utbrott. Det gav mig ett nytt perspektiv på saker och ting och mig själv. För att kunna uppnå något, måste man våga. Jag ska våga.
Du är min inspirationskälla, vet du det??
Ha det bäst fina du!!
Kram
Starka känslor är jobbiga att uppleva. Ännu jobbigare att VISA. Men de är vägvisare för oss. De vill berätta något. Och då ska man lyssna.
Och att gråta är så vackert. Det går knappt att förstå hur det går till, att våra ögon kan PRODUCERA oändliga mängder vätska. Och varför just DET är ett sätt att visa sorg men även glädje.
Vi pratade om denna händelse redan Marylko, och du kanske har redan gått vidare, men nu slår mig en ny tanke: fundera på om detta kan vara ett mönster för dig. Att det är så du kanske hanterar även andra saker i livet. Vi kan prata mer om det vid tillfälle så kan jag förklara vad jag menar.
Puss och ha en fin söndag :-*
Det hände för drygt en månad sedan. En del känslor som var aktuella då finns kvar kanske enbart som minnen nu. När det blir så många planer och att hantera de nästan samtidigt är alltid en stor utmaning. Det kan uppfattas som kaos , men så är det i själva livet när det går på full fart. Det är an blandning av något som rör nuet, framtiden, utbildningen , hälsan och ta hand om sig själv, något som gäller familjen , bostaden , så mycket , så mycket och både givande och krävande. Balansera bland de nya aktiviteter är en kreativ konst. Jag är riktigt glad för Din skull 🙂
Bilderna är mycket fina. Att arrangera de så genomtänkt och kunna namnge de med klara definitioner kan tala om ett gott inblick i det inre.
Allt gott önskar jag Dig !
Tack snälla och det samma. Vi alla har väl vår egen version av kaos och ro som behövs för att man ska få känna sig hel och komplett. <3