Vänta nu! Vem är julen till för egentligen?
Barnen!
Ja! Barnen. De ska få minnen för livet. Så att våra fina jultraditioner inte försvinner. Så att de får känna det vi kände när vi var små!
Skitsnack.
Vad är det för traditioner vi försöker bevara?
Utslitna vuxna som under årets sista, mörkaste dagar försöker ge lite lite till, pressa ut den sista orken. För att det ska vara fint. Festligt. Juligt.
Med glitter! Och mörka ringar runt ögonen…
Jo, julen var speciell. Förr. För den var så mycket bättre än alla andra dagar på året. Men idag, när vi och våra barn överkonsumerar det mesta till vardags???
Men vintern är ju så lång och trist. Och december är så mörk. Man behöver se fram emot någonting speciellt… Va?
Men för gudsskull! Gå och lägg dig människa, om det är trist och mörkt! Tänd ETT ljus och låt det brinna för f*n! Och sitt och glo på det och njut av att göra ingenting. Och då kanske hinner du ta dig en funderare.
Att julen är numera till för storhandlarna och slaktare.
Den avklädda granen
Den är varken till för naturen och de hexiliarder granar som förbrukas och slängs under bara några veckor, eller presentpappret och milliontals mil presentsnöre som krullas (jag vet, du trodde jag stavade fel, vad snuskig du är!) runt klappar som ingen vill ha. Den är inte heller till för alla de grisar som hamnar i bästa fall på tallriken, och i sämsta fall i soporna. Den är inte till för vår mänskliga hälsa eller relationer. För ingen säger ändå som det är, att farbror Bengt tafsar på kusinflickorna under granen, och att tant Berit dricker i smyg i köket mellan julrätterna, för man vill ju inte förstöra stämningen.
Och julen är definitivt inte till för de fattiga och hemlösa. Så istället för att trängas och svettas i köpcentra idag, gå in på: https://www.stadsmissionen.se/gavoshop och spendera dina pengar där. Kanske?
***
I vårt hem har vi vuxna ställt in granen i vardagsrummet förra helgen. Vi satte upp elbelysningen själva och julgranspynten ställdes bredvid.
Sedan dess har ingen! jag säger INGEN annan (dvs. barnen) brytt sig om att pynta.
Mig gör det inget. För jag tycker att granen – såsom sanningen – är vackrast när den är avklädd.
Ha det bra så länge så hörs vi!
/Kasia
Hej Kasia, jag måste erkänna ärligt att jag drabbas av julfeber i omgångar men på ett positivt sätt. Går i skogen och plockar hem kassar med mossa, kottar, grenar och skapar i min omgivning, på min uteplats, ger julgrupper till mina kära, köper ständigt nya hyacinter, jag njuter faktiskt, jag får frisk luft och motion och min vovve också. Traditioner jag har haft i alla år ändras pga ändrade familjerelationer och andra omständigheter som jag inte kan rå för. I år skickade jag inte ett endaste julkort, jag hann inte, prioriterade bort det omedvetet vill jag nog säga. Har redan haft en “julmiddag” för hela familjen och det känns helt ok att den ägde rum 2 veckor innan julafton. Observerar med förskräckelsen julförberedelser världen över medan krig pågår, människor och barn lider, många har inte råd med julklappar till sin barn medan andra vältrar sig i lyx. Sådant gör så ont i själen, ja, jag skänker pengar till välgörenhet eftersom jag skäms över hur världen har blivit, hur människor har skapat grymheter för sina medmänniskor. Jultider är svåra tider Kasia, även för mig som lägger upp färgglada bilder på Instagram. Kram 🙂