Kroppen gav mig en present.
En ledig dag.
En dag då jag inte orkade mycket mer än att bara vara.
Plocka några höstlöv under morgonpromenaden med hunden.
Pyssla lite smått med jobbet, hemma i soffan.
Dricka några koppar örtte.
Ta en till hundpromenad. Strax före skymning.
Långsamt.
Riktigt riktigt långsamt.
I kroppens takt. Efter dagsformen.
En fot fram. Sen den andra.
Paus.
En buske att nosa på (hunden).
En doft av fuktig tall att drunkna i (jag).
Att få uppleva världen på detta vis.
Att uppleva tiden.
Som rinner långsamt.
Ljuvlig.
Len.
Söt.
Smälter långsamt på tungan.
Sweet.
Såna dagar behövs ibland! Vad roligt att få läsa nåt av dig igen. Saknar dig, kram!
Så skönt att komma ikapp huvudet när allt bara snurrar på. Kroppen behöver långsamhet. Kram Gamla fröken Elisabeth