Tag Archives: #skrivande

som en sorglig avlägsen släkting

Posted on by
2

Sådär ja! Första semesterdagen.
Jag började den med bryggyoga och dopp med flera kvinnor från området. När jag kom hem plockade jag fram datorn fast besluten att skriva.
Jag började med att gå igenom alla sparade google-flikar, sorterade om mina bookmarks; jag råkade även öppna en avslappningsövning som jag självklart gjorde. När jag var på väg att uppdatera hela datorn kom jag på mig själv, att det är fel sak som jag ägnar mig åt.
– Nä men nu hämtar jag lite dricka och så sätter jag igång på riktigt!

Jag tittade in i frysen för att plocka fram lite is. Innan jag fattade vad som var på gång hade jag hunnit gå igenom hela frysens innehåll och slängt allt som var för gammalt att äta.
Sedan hittade jag fyra (4!!!) olika smaksättare till soda streamern, samtliga med utgångsdatum under coronatiden, samtliga oöppnade. Jag var bara “tvungen” att testa alla. Jag ställde upp alla i olika glas. Alla smakade helt ok och vi lever fortfarande.

Sen blev det ju bara att fortsätta gå igenom alla skafferiskåp, teskåpet, kryddskåpet. Det äldsta jag hittade var en vaniljsockerburk med bäst före datum 2017. Jag började undra om det var så att även min skrivmotivation hade blivit gammal och har gått ut. Klockan är 16:19; jag har lagat senlunch och ska iväg att handla. Är småstressad och besviken på hur det har blivit med dagens skrivstund.

Jag har låtit bruset från det som känns vuxet och ansvarsfullt att ta över. Som om skrivandet inte tillhörde den kategorin.
Oj! Är det så jag ser på en av mitt livs största passioner och favoritsysslor? Det är ju beyond sorgligt.

Att skriva – jag vill ju att det ska både vara vardagligt och högtidligt.
Mest naturligt samtidigt som det touchar det övernaturliga.
Heligt och fult, om jag vill.
Det ska vara smidigt samtidigt som det ska få ta sin tid.
Det ska vara mitt. Jag vill vara bästa vännner med mitt skrivande; det ska inte vara som någon sorglig avlägsen släkting som man tvingar sig till att hälsa på ibland. Och det ska iaf trumfa skafferirensning. Eller???

Så nu har jag och skrivmotivationen haft ett seriöst snack. Vi är överens.
Nu åker jag och köper en äkta vaniljstång.
Vi hörs imorgon igen!
/K

att börja igen

Posted on by
4

Det finns så mycket inom mig som jag skulle vilja uttrycka.
En blank sida framför mig.
Hur börjar man efter en så lång paus?
Jag vågar inte.
Alla tankar känns platta. Alla ord har redan tänkts och sagts.
Jag läser istället. Lägger pussel. Badar. Gungar i hängmattan. Och så badar jag igen. Lägger lite mer pussel. Har till och med börjat plugga franska på duolingo. Allt för att slippa sätta mig och skriva igen.
Men det går inte längre att undvika. Inte om jag tar mig själv på allvar.

Så jag skriver om att det inte går att skriva. Att tröskeln verkar vara för hög. Att jag känner att jag har övergivit mig varje gång som jag stängt ner locket på datorn och gått därifrån. Gjort annat. Distraherat mig.

Varför? Det är inte kärlek; det är inte medkänsla. Det är den bekanta, lömska trion: prokrastineringen, minoritetskomplexet och perfektionismen. Jag vet att det är rädsla som ligger bakom de alla. När jag synar den så är det ingen som svarar längre. Det är gamla invanda mönster som inte längre tjänar något syfte.
Så bort med dem.
Jag är här nu. – Det har jag alltid varit.
Jag lyssnar. – Fortfarande.
Jag svarar. Det är nytt. Ovant.
Jag vill möta det som vuxit fram inom mig det senaste året. Det var en tid av utveckling, fördjupning, ett hårt arbete. Och jag var där. Jag har inte vikt undan.

Så nu ska jag njuta. Jag saktar ner. Tar semester från vardagen och arbetet. Låter det som vill komma komma. Och jag ska skriva om det.

Igen. <3
/K

En bloggares liv…

Posted on by
Reply

Jag kan inte stå emot frestelsen och läser ibland om det där hur man bloggar på ett proffsigt – slash – effektivt sätt.

Jag får ångest av det.

Öka antal besökare – slash – klicks! Publicera när folk är aktiva på sociala medier (Isn’t that ALWAYS???!!!) – slash – har tid att läsa.
– Va? Jag skriver när jag orkar – slash – har något att säga.
Människor svarar bäst på tydliga instruktioner. Säg vad de ska göra.
– Herregud! Hur ska jag veta vad andra ska göra? – slash – Varför skulle jag lägga mig i det?
Var påläst – slash – gör research – slash – läs andra bloggar.
– Aldrig i livet skulle jag ge mig in i jämförelseleken – slash- orka göra redogörelser av vad någon annan har sagt.
Var seriös – slash – planera – slash – skriv i buntar och publicera regelbundet. Slash.
– Jag är jävligt – slash – seriös men jag är – slash – usel på all planering. Och jag vägrar – slash – att få ångest – slash – över att jag är otillräcklig även som bloggare och förlora glädjen i mitt skrivande.
Jag är otillräcklig på så många andra plan i livet just nu så att jag slutat känna.
När en vän skickar ett meddelande och frågar hur jag mår – så skickar jag en clownbild på mig själv, för jag vet inte vad jag ska säga. var jag ska börja förklara att inget är på plats. Just nu.
Slash.

Ja. jag vet. Jag duger. Vi är alla på väg – slash – allt har sin mening, Och det…

Slash. Kasia