jag känner, alltså finns jag

Om det är någon man inte behöver källgranska så är det Brené Brown. Hon har doktorerat i socialt arbete och forskat häcken av det mänskliga känslolivet i decennier.
Så om hon säger att vi har fått det där med att vara en tänkande varelse helt om bakfoten så tror jag på henne.
Cogito ergo sum av Descartes är en av de första latinska orden man lär sig iaf i den polska skolan.
“Jag tänker, alltså finns jag.” Nähä – säger hon. Känslor har styrt oss innan vi kunde tänka oss till saker. Eller förklara dem.
Och vad kan det betyda för oss?
För mig i alla fall betyder det att jag kan nu sluta känna mig som en miffo. För jag känner först och tänker sedan alla j-la dagar i veckan. Och har hört så många gånger att “du känner för mycket“, “tänk lite istället!”.

Sedan många år tillbaka vet jag ju att jag inte behöver tro på allt jag tänker.
Jag har nu i decennier övat på att inte fästa mig vid mina känslor heller (equanimiti som på buddhistiska betyder JÄMNMOD). För även känslor passerar och försvinner (tydligen efter så lite som sex (bara sex!!!!) sekunder) om vi inte blåser in så mycket tanker i dem (drama!!!) och drunknar i dem. Vem har inte hört att This too shall pass?

Så för mig är det inget nytt. Men när en trovärdig forskare finns nu på flera streaming-tjänster och på ett tillgängligt, (populärvetenskapligt kallas det väl) sätt förklarar det jag har i över tio år försökt få kläm på. Det ger mig hopp.
Jag KÄNNER MIG så j-la glad!

“Atlas of the Heart” heter B.Browns nya bok och hennes fantastiska TED-talks från tolv år tillbaka finns på youtube.

direktsändning

Hörde en äldre man säga det om livet nyligen.
Att det går i direktsändning.
Och jag kunde inte hjälpa att dras med i den parallellen.
För livet går ju utan genrep eller manus.
ja. Vi sänder ju så att säga … live!

Man kan luras i att tro att det finns tittarsiffror att bry sig om.
Medans sanningen är att INGEN BRYR SIG om dina sneda ögonbryn när du går iväg med sophinken.
För de andra sänder också live!

Alltså jag älskade denna liknelse. Det är som att poletten äntligen trillade ner.
Right?

Men direktsändning får mig även att tänka på en kvalité av närvaro.
För det händer bara här och nu.
Så jag tänker att det enda vi kan göra är att förlika oss med tanken att vi spelar huvudrollen i våra egna liv.
(Tänk, om någon kunde stoppa mig innan det blev riktigt kliché.) 😀

vårbad

i år blev det inte mycket vinterbad

kroppen hade andra planer.
Även nu är min kropp på en egen resa men jag kunde inte hålla mig längre. Dragningskraften till vattnet var för stark.
Kallt vatten tvättar bort stress, bekymmer, småaktigheter.
Återförenar en med det nuvarande ögonblicket.
Varmt vatten är också ok. Men det som händer i kroppen nu när det bara är några plusgrader, det är magi. Prova, vet jag <3

osminkat varande

Jag minns en lång youtube klipp för drygt elva år sedan. En äldre man i en ostruken, pösig, laxfärgad skjorta instoppad i byxorna.
Han var fängslande. Han berättade om saker som var revolutionerande för mig.
Ändå kunde jag bara tänka på den där ljusrosa, pösiga skjortan.
Så jag fick sem om, och se om. Och så såg jag det några gånger till.

Han hette Jon Kabat-Zinn och han pratade om mindfulness och meditation. På Google.
En professor minsann. Som öppnade en första stress-klinik samma år som jag var född.
Senare skulle jag själv hamna på en stress klinik.
Det visste jag inte då.
Men jag börja ana att det fanns saker inom mig som jag inte skulle klara av själv.

Han kallar meditation för radical act of being som jag tycker översätts bra till osminkat varande.
Och det är det där osminkade som var så svårt att bevittna på egen hand.
Det var som att stoppa huvudet genom en portal och se KAOS.
Jag blev rädd för det. Det var för mycket.

Instinktivt kände jag att jag behövde en lärare.
Nu elva år senare har jag hittat flera som har varit mina vägledare och otroligt stöd under åren.
Min tacksamhet har inga gränser.

Idag läser jag själv för att bli lärare i mindfull self-compassion (självmedkänsla på svenska).
För kaoset finns alltid där.
Både inombords
och utanför.

Idag kan jag observera den utan att värdera.
Jag kan ge mig själv vänligt stöd när jag lider,
och jag vet att jag inte är ensam.

Jag önskar det för alla. <3

Inspelningen på Google gjordes år 2007 och du kan se den här.

när-varo

När är du här?
nu – nu – nu

Såklart. Svaret finns i den o-ställda frågan.
För det handlar om nu. Inte igår eller imorgon.

En skata, eller en lejonmamma vet att hon behöver bygga skydd till sina små, innan de är födda. Hon vet att hon behöver ta hem mat till boet, och när hon behöver göra det.
Jag föreställer mig att det är deras inbyggda instinkt som säger när det ska göras, och inte deras tänkande, planerande hjärna.
Hon har inga appar att tänka på, hon samlar inte poäng. Hon bantar inte inför badsäsongen.

Och zebran springer när hon är jagad av lejonmamman. Inte för att hålla sig i form eller bli smal.
Hon får inte magsår.
Det får vi.
Av alla de uppfinningar som får oss tro att vi avancerar som art.

Det de gör är att de får oss att tappa kontakten med nuet.

Så kom ihåg det förflutna.
Planera för framtiden.
Men lev inte där.
Lev nu.

favorit i repris

yogan är ute

Nu är yogan äntligen ute.

Ute i det friska.

Med leriga hundtassar på mattan.
Med bollar som ska kastas i krigare II och pälsbollar som ska aktas när man tar ett kliv bakåt.
Har räknat igår att nu är det sex månader av detta goda framför oss. Njuter.

Nu på onsdag börjar det en inomhusyoga på abf med mig. En plats kvar om du vill ha den. Länk finns här. <3

innan knopparna brister

Precis en sekund innan de gröna knopparna brister…
I det gråa, vintertrötta landskapet, finns det pärlor som denna.

Små saker som berör.
Men det kräver övning, finkalibrering av sinnen för att kunna märka det som inte skriker efter vår uppmärksamhet, inte blinkar eller plingar. Ligger där bara så oerhört vackert för allmän åskådan.
Ta för dig av livets enkla. En poäng för naturen! <3

moln

Tidig morgon på långfredagen.
Sitter under täcket med en hund i knät, en vid fötterna.
Det är så tyst som det kan bli.
Perfekta meditationsförhållanden.
I början går det bra.
Himlen är blå.
Efter en stund börjar tankarnas tunga moln samla sig precis ovanför min panna.
När jag äntligen bryter tankekedjan och uppfattar vad som händer skickar jag försiktigt iväg tankemolnen.
Upp upp upp.
Långt ifrån mig.
Bara för att strax märka att de är tillbaka.
Nu har de blandat sig med lite planer, idéer.
Jag skymtar även några orosmoln i horisonten.
Med en viss ansträngning sveper jag om dem alla som i ett gigantisk lakan och knyter högst upp.
Lakanet är blå-blommigt, lite urtvättat och tunt, kanske fyrtio år gammalt. Säkert beställt på ellos, av min svärmor.
Hon fyller år idag.
Nu är sinneshimlen återigen molnfri för en stund.

…må vi alla vara friska.
Må vi vara fria från lidande.
Må kriget vara slut.
Må friden komma och stanna.

Glad påsk.

det mänskliga handlandet

På engelska kallas det för human agency och jag gillar detta uttryck bättre för den innefattar att vi har precis det – agency – capacity of individuals to have the power and resources to fulfill their potential (Wikipedia) – “kapacitet och resurser att uppfylla vår mänskliga potential.”

När jag gick på en av mina första föreläsningarna om modern buddhism för många år sedan och hörde läraren prata om hur vi människor handlar, trodde jag först att hon menade mina köpvanor.
Det handlade såklart om våra HANDLINGAR.

To do or not to do? – Alltså att göra, eller att skita i att göra – det är frågan.

Så jag tolkar det lite såhär: Jag har fått kapacitet och VISDOM att välja – jag kan göra eller låter bli att göra de saker som stödjer mig i mitt mänskliga liv. Och när visdomen sviker så har vi människor en fantastisk gåva – resilience – ännu ett svåröversatt ord – en förmåga att återhämta oss och förhoppningsvis även utvecklas av våra motgångar. Vi är elastiska – vi böjer oss innan vi brister.

Känner du i ljumskarna att du ändå håller på att gå i splitt såhär innan påsken. Helt ouppvärmd. Så kanske kan det vara klokt att komma tillbaka till den tanken – att vi har alltid ett val* att sluta göra saker för att inte behöva brista.

*Jag vet. Det känns inte alltid så att du har ett val eller kraft att ta ett mindre populärt beslut. Det är en muskel man kan träna upp. Jag berättar gärna mer om hur.

handla eller icke handla

Jag brukar sova som en stock.
Så när jag vaknar på morgonen stressad av min drömmar – som imorse – då vet jag att det är någonting som inte stämmer i mitt vakna liv.
Oftast handlar det om att jag försöker göra för mycket, styra livet för hårt.
Jag mår verkligen inte bra av det.
Jag har fått kvitto på det tidigare.
Suck, jag har en hel låda fylld med dessa kvitton i garderoben.
Men huvudet har lätt att glömma.
Men inte kroppen.

Så jag tackar ödmjukast och försöker vara stilla.
Trött efter jobbveckan. Lägger mig med hundarna i soffan och stöter bort varje impuls att göra påsksaker.
Det fyller mig med ängslighet, är fysiskt obehagligt.

Jag håller emot.
Slumrar till några minuter.
Yrvaken tar några klunkar kallt te.
Skannar igenom ännu en gång i huvudet – är det VERKLIGEN ingenting som jag MÅSTE göra?
Nu nu nu.

Nä.
Bara att skriva.

Jag känner redan hur pulsen börjat sjunka.
Med fingrarna vilandes mjukt på tangenterna.

Det blir som det blir.
Och det är som det är.
Tack för det.