Sådär ja! Första semesterdagen.
Jag började den med bryggyoga och dopp med flera kvinnor från området. När jag kom hem plockade jag fram datorn fast besluten att skriva.
Jag började med att gå igenom alla sparade google-flikar, sorterade om mina bookmarks; jag råkade även öppna en avslappningsövning som jag självklart gjorde. När jag var på väg att uppdatera hela datorn kom jag på mig själv, att det är fel sak som jag ägnar mig åt.
– Nä men nu hämtar jag lite dricka och så sätter jag igång på riktigt!

Jag tittade in i frysen för att plocka fram lite is. Innan jag fattade vad som var på gång hade jag hunnit gå igenom hela frysens innehåll och slängt allt som var för gammalt att äta.
Sedan hittade jag fyra (4!!!) olika smaksättare till soda streamern, samtliga med utgångsdatum under coronatiden, samtliga oöppnade. Jag var bara “tvungen” att testa alla. Jag ställde upp alla i olika glas. Alla smakade helt ok och vi lever fortfarande.

Sen blev det ju bara att fortsätta gå igenom alla skafferiskåp, teskåpet, kryddskåpet. Det äldsta jag hittade var en vaniljsockerburk med bäst före datum 2017. Jag började undra om det var så att även min skrivmotivation hade blivit gammal och har gått ut. Klockan är 16:19; jag har lagat senlunch och ska iväg att handla. Är småstressad och besviken på hur det har blivit med dagens skrivstund.

Jag har låtit bruset från det som känns vuxet och ansvarsfullt att ta över. Som om skrivandet inte tillhörde den kategorin.
Oj! Är det så jag ser på en av mitt livs största passioner och favoritsysslor? Det är ju beyond sorgligt.

Att skriva – jag vill ju att det ska både vara vardagligt och högtidligt.
Mest naturligt samtidigt som det touchar det övernaturliga.
Heligt och fult, om jag vill.
Det ska vara smidigt samtidigt som det ska få ta sin tid.
Det ska vara mitt. Jag vill vara bästa vännner med mitt skrivande; det ska inte vara som någon sorglig avlägsen släkting som man tvingar sig till att hälsa på ibland. Och det ska iaf trumfa skafferirensning. Eller???

Så nu har jag och skrivmotivationen haft ett seriöst snack. Vi är överens.
Nu åker jag och köper en äkta vaniljstång.
Vi hörs imorgon igen!
/K